HSO & Mälkki & Chase 

Ons 03/03/2021 19:00 - 20:15
fritt inträde

Presentation

 

”Siri Branders Elegie för stråkorkester var en nyhet och - det bör genast sägas - en angenäm nyhet.” I HSO:s populärkonsert i april 1894 framfördes symfonisk basrepertoar men tidningen Uusi Suometar lyfte i sin recension fram öppningsnumret som var komponerat av den i Helsingfors bosatta, 28 år gamla tonsättaren och djurskyddsaktivisten Siri Brander. De melankoliska melodierna i hennes Elegie tilltalade även publiken.

Claire Chase, ”vår tids mest betydande flöjtist” (The New York Times) och ”den moderna flöjtens unga stjärna” (The New Yorker), har under de senaste tio åren uruppfört över hundra verk på sex kontinenter. Flöjten är ett instrument som står Kaija Saariaho nära därför att andningen ständigt hörs i dess ljud. I Aile du Songe är flöjten en fågel vars flykt blir en metafor för livets mysterier.

 

Siri Brander: Elegie 

Det var en tidig morgon i Musikhuset. Byggnaden låg tyst på grund av allt distansarbete. Det var i detta ögonblick Gabriel Korhonen, som utförde sin civiltjänst i Helsingfors stadsorkester, stötte på något överraskande. Han gick igenom orkesterns lista över framförda verk - efter nästan 140 år hade den hunnit bli mycket lång. Korhonen skulle sammanställa en ny lista enligt de instrumentkombinationer som använts i konserterna. Då han ögnade igenom verklistan, som var ordnad alfabetiskt efter tonsättare, fann han efter Brahms ett helt okänt namn: Brander, Siri Brander. 

Fyndet visade sig vara Elegie, ett verk som framförts på Helsingfors orkesterförenings Populärkonsert den 14.4.1894. Elegie var från början ett pianostycke men hade arrangerats för stråkorkester av dirigent A. E. Westerlind i Vasa. Stadsorkestern ville ge verket en ny chans över 130 år efter uruppförandet. Men vem var Siri Brander? 

Korhonen började samla in och kombinera information. Brander var född i Vasa år 1866 men hade flyttat till Helsingfors redan före Elegien framfördes. I nekrologen från år 1934 framkom att hon hade utfört sitt livsverk som djurskyddsaktivist. Hon hade haft ledande befattningar i Djurskyddsföreningen, där hon efterträtt Constance Ullner som likt Brander hade haft komposition som hobby 

Då Elegien framfördes år 1894 skedde det på en konsert tillsammans med verk av Brahms, Mendelssohn, Massenet och Bruch. Stycket, som inte har en speltid på mer än ett par minuter, blev konsertens mest uppmärksammade nummer. Brander var en av de första kvinnliga tonsättarna i orkesterns repertoar, men den samtida kritikern R.S. tog fasta på verket i sig: Siri Branders ´Eligieför stråkorkester var dock en nyhet och - det bör genast sägas - en angenäm nyhet. Detta lilla, synnerligen lyckade stycke hade en vacker melodi och det eleganta arrangemanget var väl utfört. Publiken tog befogat emot det med entusiasm. 

 

Felipe Lara: Meditation and Calligraphy 

Felipe Lara (f. 1979) har komponerat för såväl kammarensembler som symfoniorkestrar och skrivit såväl filmmusik som populärmusik. I hans musik hör man emellanåt att han har arbetat som rock- och jazzgitarrist. Lara föddes i Brasilien och studerade från och med 1999 konstmusik i Förenta Staterna, bl.a. i Berklee School of Music i Boston. Han har undervisats av bl.a. Louis Karchin, Tristan Murail, Kaija Saariaho, Helmut Lachenmann och Wolfgang Rihm. Vid sidan om sitt kompositionsarbete är Lara biträdande professor i Berklee och gästprofessor i Harvard.  

Meditation and Calligraphy (2014) är ett cirka fyra minuter långt verk för en amplifierad basflöjt. Verket skrevs mycket fort. Lara hade valts till residenstonsättare i Civitella Ranieris renässansslott i Umbrien i Italien. På slottet lärde han känna en annan residensartist, den mongoliske poeten G. Mend-Ooyo. Dennes kraftfulla dikter med sina djärva gester och noggranna detaljer gjorde ett stort intryck, men det var Mend-Ooyos kalligrafi som gjorde Lara rent förbluffad 

Hur kan du skapa en så fantastisk kalligrafi?frågade Lara. Poeten svarade: Genom att under en mycket lång tid meditera, meditera och mediteraoch så gör jag kalligrafin med en enda kvick rörelse.”  

Lara inspirerades att pröva samma metod på sin nya komposition. Han mediterade intensivt under en hel kväll. Så fort han nästa morgon hade vaknat skrev han på en dryg halv timme ner musiken på papper. Verket utgår från de toner som finns i G. Mend-Ooyos namn: G, Ess ( =Me), D och C (= Do). Flöjtisten får dessutom sjunga - in i sitt instrument - vokalerna O och Y. Verket uruppfördes av Claire Chase och har blivit ett av hennes bravurnummer.   

 

Kaija Saariaho: Aile du Songe 

I Kaija Saariahos (f. 1952) mångsidiga och omfattande produktion finner man vissa återkommande teman: med luft och rymd förknippade föremål eller fenomen som till exempel himlakroppar och fåglar ((Asteroid 4179: Toutatis, Solar, Oi kuu, Aer, Cloud Trio, Oiseux-sviten), poesi (t.ex. Leino-sångerna, den av Edith Södergran inspirerade Bruden, den av T.S. Eliots The Waste Land inspirerade Notes on Light) och en solistisk flöjt (bl.a. Laconisme de laile, Amour, NoaNoa, Couleurs du vent). 

I konserten för flöjt och orkester Aile du Songe (Drömmens fjäder, 2001) kombinerar Saariaho sina favoritelement för att forma en mystiskt färgad helhet. Verket skrevs på beställning av Flanderns musikfestspel, Londons filharmoniker och Radions symfoniorkester för flöjtist Camilla Hoitenga. Verket utgår från den Nobel-belönade författaren Saint-John Perses diktsamling Oiseaux (Fåglar). Poeten beskriver inte så mycket fåglarnas sång som fåglarnas flykt, deras vingslag och livets mysterier.  

Verket har två satser som består av undersatser vilkas titlar är hämtade ur diktsamlingen. Den första huvudsatsen heter Aérienne. I Prélude tar flöjten långsamt över och börjar skapa musik åt orkestern, berättar Saariaho. I Jardin des oiseaux (Fåglarnas trädgård) samtalar flöjten med orkesterns solister. I D'autres rives (Andra stränder) jämförs flöjten med en i höjderna glidande ensam fågel vars skugga ger upphov till olika motiv i stråkarna, samtidigt som landskapet i harpa, celesta och slaginstrument förblir oförändrat.”  

Den andra huvudsatsen Terrestre inleds med undersatsen Oiseau dansant (Dansande fågel). Det hänvisar till aboriginernas berättelse om en skickligt dansande fågel som lärde en hel by att dansa, berättar Saariaho. Finalen L'oiseau, un satellite infime de notre orbit planétaire (Fågeln, en liten satellit på vår planets omloppsbana) utgör en syntes av allt vi hört hittills varefter flöjtens ljud långsamt tonar ut. 

 

Joseph Haydn: Symfoni nr 92 G-durOxford 

Trots att Joseph Haydn (17321809) var verksam i det avlägset belägna Esterházy-palatse var han sin tids mest kända tonsättare i Europa. I Paris hade han slagit igenom år 1786 med de symfonier (nr 82-87) som hade beställts av greve dOgny, och i Wien var Haydn den mest spelade tonsättaren.  

År 1789 fick Haydn två stora beställningar, han måste skriva tre symfonier till både Paris och Bayern. För att minska på arbetsbördan kom han på att komponera endast tre symfonier som han kunde sända iväg åt båda parterna och påstå att det rörde sig om för dem skrivna unika verk. Ett av dessa verk var symfoni nr 92 G-dur. Men varifrån kommer titeln Oxford 

Titelns berättelse börjar år 1790. Då avled furst Nikolaus I Esterházy, patriarken i en betydande österrikisk släkt och en mecenat med intresse för konst och musik. Furstens son Anton fick ta på sig ansvaret att ta hand om släktens enorma palats och en problematisk ekonomisk situation som krävde att hovets utgifter måste synas över. Kulturen hamnade på nedskärningslistan, orkestern fick gå. Haydn hade i årtionden njutit av de fördelar hans tjänst fört med sig. Nu befriades han från sina tjänster och fick en pension.  

Haydn hade redan skapat åt sig ett nätverk. Han blev snart inbjuden till England, där han bland annat ledde uruppförandet av den nyss skrivna G-dursymfonin. Hans värdar blev så imponerade att de såg till att han blev hedersdoktor i Oxford. Enligt protokollet måste tonsättaren vid promoveringen ge ett prov på sitt yrkeskunnande. Haydn kom inte på något annat än att dirigera sin symfoni som redan gjort stor succé. Sedan dess är den känd som Oxford-symfonin.  

Verket har på klassiskt vis fyra satser. Den första är i sonatform och startar med en långsam introduktion. Sedan följer en långsam sats vars lidelsefulla mellanparti varierar motivet ur satsens början. Menuetten innehåller haydnsk humor: fraserna är sex istället för fyra takter långa, och melodierna klipps oväntat av. Som sig bör avslutas symfonin med en underhållande, rask final. 

 

Konstnärer

  • Susanna Mälkki

    dirigent

  • Claire Chase

    Flöjt

Program

  • 19.00
    Siri Brander

    Elegie (arr. A.E. Westerlind)

  • Felipe Lara

    Meditation and Calligraphy

  • Kaija Saariaho

    Aile du Songe för flöjt och orkester

  • 20.15
    Joseph Haydn

    Symfoni nr 92 “Oxford”  

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.