Den fenomenala trumpetaren Håkan Hardenberger presenterar Betsy Jolas nytt verk. På kvällens program finns även Steve Reichs nyaste orkesterverk som uruppfördes i Los Angeles under ledning av Susanna Mälkki.
Den ett år före den första symfonin komponerade pjäsmusiken till Kung Kristian II gjorde Sibelius till en internationellt känd orkestermusik och banade väg för hans karriär som symfoniker.
HKO Screen direktsändning i Yle Radio 1, Yle Areena & HKO Screen -appen.
Steve Reich: Music for Ensemble and Orchestra
Sedan 1960-talet har amerikanen Steve Reich (s. 1936) varit en av den nya musikens mest kända figurer. Han var med om att skapa minimalismen, en musik som präglas av att korta motiv hypnotiskt upprepas och stegvis förändras. Flera verk, såsom Drumming (1971), Music for 18 Musicians (1976), Different Trains (1988) och Double Sextet (2007) har varit publik- och kritikersuccéer. Tonsättarens ensemble Steve Reich and Musicians har fått kultstatus och tilldelats ett Grammy-pris. År 2007 tilldelades Reich det respekterade Polar Music Prize. Han har starkt påverkat såväl tonsättare av konstmusik som jazzmusiker och artister som sysslar med världsmusik. Reichs tidiga kompositioner hade ett abstrakt innehåll. Senare har han dock skapat musik som är förknippad med exempelvis judisk historia och kultur.
Music for Ensemble and Orchestra (2018) är komponerad på beställning av Los Angeles filharmoniker, Londons symfoniorkester, New Yorks filharmoniker, San Franciscos symfoniorkester, Sydneys symfoniorkester och Baltic Sea Philharmonic-orkestern. Verket uruppfördes i Walt Disney Concert Hall i Los Angeles på Los Angeles filharmonikers konsert 1.11.2018. Dirigent var Susanna Mälkki. Verket får nu sin Finlandspremiär.
Music for Ensemble and Orchestra utgår från barockens concerto grosso-princip. I en concerto grosso kan finnas flera solister – i detta verk är de rentav 20 stycken. Solisterna bildar en ensemble som består av 6 blåsinstrument, 2 vibrafoner, 2 pianon, 9 stråkinstrument och elbas. Orkestern i sin tur består av 4 trumpeter, slaginstrument och en stråkorkester utan kontrabas. Verket har fem sektioner. Alla sektioner har samma tempo, men de har sinsemellan olika pulser vilket skapar en illusion av att tempot förändras.
Betsy Jolas: Onze Lieder
Betsy Jolas (f. 1926) föddes i Frankrike till en amerikansk familj. Hon tillbringade en del av sin uppväxttid i Amerika där hon studerade musik vid Bennington College. Hon återvände till Frankrike år 1946 och studerade vid Paris konservatorium under ledning av bl.a. Darius Milhaud och Olivier Messiaen. Senare undervisade hon vid samma läroanstalt. Hon har undervisat även i Förenta staterna, bl.a. Yale, Harvard och Tanglewood.
Jolas har gjort en betydande internationell tonsättarkarriär och har samarbetat med exempelvis dirigent Simon Rattle, flöjtist Pierre-Yves Artaud, cellist Anssi Karttunen, trumpetare Håkan Hardenberger och Berlins filharmoniker. Hon har tilldelats Koussevitzky-priset och det internationella Maurice Ravel-priset. Hon är Commandeur des Arts et des Lettres och Officier de la Légion d’honneur.
I tonsättarens omfattande produktion finner man operor, orkesterstycken, kammarmusik samt solo- och körverk. Av nyare verk kan nämnas stråkkvartetterna 7 (2018) och 8 (2019) samt Letters from Bachville (2019), ett orkesterstycke beställt av Gewandhausorchester Leipzig och Bostons symfoniker.
Intervjuad av Maria Kalliopää år 2016 berättade Jolas: ”Mina rötter är i hela musikens historia, inte endast i min egen tids musik. Det är ett privilegium att ha en relation till all den stora musik som skrivits förr.” I ett annat sammanhang har hon nämnt att hon inspirerats av exempelvis Monteverdi, Debussy och Schumann. Även om hennes uttryck är modernistiskt finner man en stark tilltro till melodiska och vokala grundvärden.
Onze Lieder (Elva sånger) är ett i Paris år 1977 komponerat verk för trumpet och kammarorkester. Uruppförandets solist var Pierre Thibaud. Ensemble Intercontemporain dirigerades av Michel Tabachnik. Trots titeln är verket i en sats. De ”sånger” som presenteras av trumpeten är omsöm drömska, ömsom bitska i ton.
Jean Sibelius: Kung Kristian II, svit op. 27
Författaren Adolf Paul (1863–1943) var född i Sverige men växte upp i Finland. Han studerade piano vid Helsingfors konservatorium på 1880-talet och lärde då känna Jean Sibelius (1865–1957).
Vänskapen fortsatte efter att författaren hade flyttat till Berlin. Paul publicerade romaner och pjäser. Han hade en förmåga att skapa nätverk: förutom Sibelius hörde exempelvis Edvard Munch, August Strindberg, Ferruccio Busoni, Knut Hamsun och Akseli Gallen-Kallela till hans bekantskapskrets. I Tyskland arbetade Paul oförtrutet för att göra Sibelius musik synlig. Senare uppvisade Paul nazistsympatier. Nazisterna tackade med att ge honom en hederspension.
I februari 1898 hade Pauls pjäs Kung Kristian II premiär på Svenska teatern i Helsingfors. För uppsättningen komponerade Sibelius fyra musikstycken: Elegi, Musette, Menuett och Sången om korsspindeln. Han dirigerade själv teaterorkestern. Under sommaren skrev han ytterligare tre stycken: Nocturne, Serenad och Ballad. En orkestersvit (op. 27) med musik ur pjäsen blev en stor succé. Den populäraste satsen blev Musette vars melodi sjöngs till texten ”Minä menen Kämppiin takaisin” (”Jag går tillbaka till Kämp”). Detta alluderade till Sibelius legendariska dryckeslag i restaurangen i Helsingfors. Pjäsmusiken gjorde ett enormt intryck på Paul, som på äldre dagar önskade att satsen Elegi bör spelas på hans begravning. Så skedde dock inte.
Pjäsen utgår mycket fritt från sanna händelser. Kristian II var Danmarks och Norges konung 1513-23 och Sveriges konung 1520-21 före han störtades. Han var känd som Kristian Tyrann på grund av Stockholms blodbad år 1520. Den andra huvudpersonen är konungens älskarinna Dyveke, som avled av okänd anledning – i Pauls version blir hon förgiftad. Sibelius musik fångar på kornet pjäsens av kärlek och fatalism präglade atmosfär.
Christian Holmqvist
