Kraft och känsla

Franz Schubert: Symfoni 5 B-dur

”Mozarts musiks magiska toner forsätter att tala till mig… I vår själ stannar dylika underbara intryck som vare sig tid eller omständigheter förmår förinta. I detta livets mörker är det just de som bevisar att vi har rätt att tro på skönhet och kärlek. Åh, Mozart! Du odödliga Mozart! Hur många trösterika bilder av ett bättre och ljusare liv har du inte bringat oss!” 

Skribenten är den 19-åriga Franz Schubert (1797–1828). Mozart hade dött för över tjugo år sedan, men hans rykte hade endast fortsatt att växa. Man reagerade rentav extatiskt på hans musik och person och som ovanstående dagboksanteckning avslöjar var inte heller Schubert immun för detta. Hans favoritverk av Mozart tycks ha varit den kända g-mollsymfonin KV 550. Dess påverkan kan måhända skönjas i den B-dursymfoni Schubert fullbordade i oktober år 1816. Båda symfonierna är skrivna för en orkester som saknar bland annat trumpeter och pukor, och båda har samma helhetsform med fyra satser. Men där Mozarts verk är dystert dramatiskt är Schuberts ungdomligt optimistiskt. Greppet är lätt och klassicistiskt.

B-dur-symfonin uruppfördes på en privatkonsert ledd av violinist Otto Hartwig. Offentligt framfördes verket första gången först efter Schuberts död, år 1841. Partituret samlade damm i ungefär två årtionden tills det återupptäcktes av tonsättare Arthur Sullivan och musikforskare George Grove. Av Schuberts tidiga symfonier är det denna som fortsätter att vara den mest populära.

Den första satsen är ett leende sonat-allegro, den andra satsen ett melodiskt Andante con moto. Den tredje satsen (Allegro molto) är en menuett vars trio Schubert hämtade från sin opera Der Teufels Lustschloss. Finalen (Allegro vivace) är fylld av solsken från början till slut. 

Tomi Räisänen: Pulmo

År 2023 vann Tomi Räisänens (f. 1976) Pulmo första pris i den första Internationella Kaija Saariaho -orgelkompositionstävlingens konsertkategori. Han berättar om sitt verk: 

”Pulmo är en orgelkonsert, men man kunde också lekfullt tala om en ’organkonsert’: på engelska är orgel organ, ett ord med en dubbelmening. Verket har fem satser som framförs attacca. Den första satsen Cor (hjärta) startar med en tung puls, som ett hjärta som pumpar blod. Puls och slag omvandlas till en slags marschrytmer: först hörs en grotesk marsch, sedan en begravningsmarsch. 

I den andra satsen Cerebrum (hjärna) hörs kvicka gester och snabba löpningar som kan påminna om hjärnans elektriska impulser. 

Den tredje satsen heter Pulmo som betyder lungor, en lämplig titel för även hela verket eftersom man ibland jämfört orgelns bälgar med lungor. Satsen startar med ackord som sväller och sjunker som om orgeln andades i takt med orkestern. Senare omvandlas den tunga andningen till hostningar och – då intensiteten stiger - till hyperventilation. Slutets spektralackord leder till orgelns Lamento-kadens, en ständig flod av tårar. 

Den fjärde satsen Auris (öra) har undertiteln Autoritratto (självporträtt). En nyårsafton då jag var barn exploderade en fyrverkeripjäs helt bredvid mitt öra och det gav upphov till livslång tinnitus. Satsen börjar med en orkestral ’explosion’ följd av ett envist närvarande smalt cluster uppe i det höga registret. Orgeln spelar en fyrstämmig koral som då och då kommenteras av de övriga instrumentgrupperna: kommentarer till livets flyktiga händelser. 

Den sista satsen heter Ren (njure). Musiken flödar snabbt fram, likt blodceller i ådrorna. Njurarna har som uppgift att filtrera och rensa bort olika ämnen ur systemet. På samma sätt rensas ackorden så att de blir mer konsonanta.”