Ett historiskt slott på Prags kullar, Tjeckiens längsta flod, en legend om en hämndgirig amason, Böhmens vackra ängar och lunder. Den tjeckiske tonsättaren Bedrich Smetana gav uttryck för sin fosterlandskärlek i en serie tondikter som tar sats i landets historia, folkberättelser och natur. Samlingens mest älskade sats är Moldau som fått sitt namn efter Vltava som ibland kallats för Tjeckiens nationalflod.
Pianist Saleem Ashkars väg till de internationalla konsertestraderna har varit fylld av överraskande vändningar. Han föddes i Palestina, studerade i London och bosatte sig i Berlin. Askhar, som hade väckt Zubin Mehtas och Daniel Barenboims uppmärksamhet, debuterade 22 år gammal i Carnegie Hall. Då han 17 år gammal hade debuterat med Israels filharmoniker och Mehta var det som solist i Tjajkovskijs första pianokonsert.
Nikolaj Szeps-Znaider
Dansk-israeliska Nikolaj Szeps-Znaider (f. 1975) har etablerat sig som en av vår tids mest kända violinister. Han har blivit känd som även dirigent. Karriären som violinist tog fart år 1992 då han vann första pris i Carl Nielsen-tävlingen i Odense. Tre år senare tilldelades Szeps-Znaider tredje pris i Jean Sibelius-tävlingen i Helsingfors. År 1997 fick han första pris i Drottning Elisabeth-tävlingen i Bryssel. Numera ger Szeps-Znaider cirka hundra konserter i året i samarbete med flera av de ledande orkestrarna. Tillsammans med Helsingfors stadsorkester uppträdde han senast i januari år 2016. Då var han solist i Beethovens violinkonsert.
Som dirigent har Szeps-Znaider gått från framgång till framgång i redan över 15 års tid. I början av sin dirigentkarriär fick han råd och tips av bland annat Sir Colin Davis och Daniel Barenboim. ”Jag ville redan som ung bli dirigent”, har Szeps-Znaider berättat. ”Jag blev förälskad i symfoni- och operarepertoaren och kände att jag ville arbeta med den vid sidan om att spela violin.”
Under de senaste åren har Szeps-Znaider gästat bland annat Chicagos och Detroits symfoniker samt Clevelands orkester, Semperoper i Dresden och operan i Hamburg. Han har varit Lyons nationalorkesters musikaliska ledare sedan 2020 och Mariinskij-teaterns orkesters första gästdirigent sedan 2010. Tidigare var han Svenska kammarorkesterns första gästdirigent.
Bedřich Smetanas Má vlast – Mitt fosterland hör till Szeps-Znaiders bravurer. Han har framfört verket tillsammans med bland annat Londons och St. Louis symfoniorkestrar samt Oslos filharmoniker. Szeps-Znaider arbetar som president för Carl Nielsen-violintävlingen. Han är gästprofessor vid Royal Academy of Music i London.
Saleem Ashkar
Den israeliska pianisten Saleem Ashkar har gjort en lång resa från en icke-musikalisk familj i Nasaret till världens stora konsertestrader. Han har uppträtt som solist med bland annat Wiens filharmoniker, Konzerthausorchester Berlin, Londons och Detroits symfoniker, Concertgebouw i Amsterdam samt NDR:s filharmoniker. Ikväll uppträder han för första gången med Helsingfors stadsorkester. Ashkar har tidigare uppträtt i Finland, under ledning av Nikolaj Szeps-Snaider framförde han år 2015 Tjajkovskijs pianokonsert i Tammerfors.
Som barn lyssnade Ashkar mest på samma arabiska musik som sina föräldrar. Då han var sex år gammal bytte hans far ut sin gamla bil till ett piano. Pojken blev genast fascinerad av tangenterna. Han lärde sig att spela piano av en släkting i Libanon som uppmanade föräldrarna att konsultera en pianolärare. De begav sig till Tel Aviv, till den världsberömda pianopedagogen Arie Vardi. Till hans elever har hört bland annat Yefim Bronfman, Yeol Eum Son, Boris Giltburg och Yundi Li.
”Mina fantastiska föräldrar fattade ett allt annat än lätt beslut”, har Ashkar berättat. ”De lät mig överskrida kulturgränserna för att ge mig chansen att studera musik. Det måste ha varit svårt för dem. Men det var inte heller lätt att vara ett av två arabiska barn i ett judiskt internat.”
Ashkar var endast 14 då han flyttade till Hannover för att fortsätta studierna under ledning av Vardi. Då han var 17 bad Zubin Mehta honom att uppträda som solist med Israels filarmoniker. Ashkar var 22 då han debuterade i Carnegie Hall under ledning av Daniel Barenboim. Förutom att konsertera arbetar Ashkar aktivt för unga musiker. Han har i Berlin grundat Al-Farabi-akademin som är riktad mindre bemedlade ungdomar. I Nasaret har han grundat Galileiska kammarorkestern. Den uppträder jorden runt och består av musiker med arabisk och israelisk bakgrund.
Pjotr Tjajkovskij: Pianokonsert nr 1
Pjotr Tjajkovskij (1840-1893) hade redan vunnit ryktbarhet som tonsättarmästare då han i ett brev till sin mecenat Nadezjda von Meck erinrade sig historien om sin första pianokonsert. I februari år 1875 kunde Tjajkovskij konstatera att han äntligen hade fått verket färdigt. Stolt över resultatet och med en önskan om feedback bestämde han sig för att framföra verket privat åt pianisten Nikolaj Rubinstein, som konserten även var tillägnad.
Mötet blev pinsamt, inte minst för att Tjajkovskij inte var en särdeles bra pianist. Samtidigt som han kämpade med konsertens löpningar satt Rubinstein i sin stol med en sur, passiv min. Då musiken tystnade följde sanningens ögonblick. I egenskap av kollega och förebild sparade Rubinstein inte på sin kritik: konserten var ett hopkok som det inte ens var värt att skriva om. Först blev Tjajkovskij förkrossad, sedan förbannad. Han lovade dyrt och heligt att det enda han skulle ändra i verket var dedikationen. Rubinsten blev utan ett verk, solist i uruppförandet i Boston var Hans von Bülow. Verket blev omedelbart en enorm succé.
Den här berättelsen om världens mest berömda konsert är överdriven: om Rubinsten skällde ut verket hade det nog mest att göra med att Tjajkovskij så uppenbart plagierat vissa passager i Rubinsteins bror Antons samt Franz Liszts pianokonserter. Dessutom hade Rubinstein knappast dirigerat verkets första framförande i Moskva i december 1875 om han hade ansett det vara smörja. Inte heller höll Tjajkovskij sitt löfte att låta bli att göra ändringar. Han reviderade konserten flera gånger, sista gången år 1888 i samarbete med pianisten Aleksandr Siloti.
Verket startar med en 120 takter lång introduktion som presenterar konsertens viktigaste teman samt innehåller solistens första kadens. I den första satsen har pianot mängder av solopassager som fungerar som broar mellan olika partier. Till detta kommer satsens egentliga solokadens. Den andra satsen Andantino Semplice öppnar med ett oskuldsfullt drömmeri. Ett scherzo-artat prestissimo skapar en helt motsatt stämning. Finalen är ett fartfyllt rondo som bygger på en ukrainsk folkmelodi. Finalen använder sig av alla pianistiska resurser som står till buds och kräver att solisten använder all sin fingerstyrka.
Bedřich Smetana: Má vlast – Mitt fosterland
Den tjeckiska musiken skulle inte existera utan Bedřich Smetana (1824–1884). Han föddes i Litomyšl och var känd som musiker från det han var fem år gammal. I vuxen ålder grundade han en musikskola i Prag. Under en kort tid ledde Smetana en orkester i Göteborg men återvände 1863 till sitt hemland för att börja arbeta som orkesterledare för Prags Nationalteater. I början av 1870-talet insjuknade Smetana i syfilis. Först förlorade han hörseln, sedan sin psykiska hälsa. Han tillbringade sin sista tid på ett sinnessjukhus.
Smetanas rykte som tonsättare växte långsamt, men i och med 1800-talets vurm för nationalromantik blev han till sist ett fenomen. Han var politiskt medveten och en hängiven patriot. Han var med om att strida för att Böhmen år 1848 skulle frigöras från Habsburgska monarkin och komponerade patriotiska verk i stil med Frihetens sång, Nationalgardets marsch och Prags studentlegations marsch. På äldre dagar ersattes trotsigheten av en stolt nationalkänsla, och det var i det skedet Smetana fick sin position som den tjeckiska musikens fader. Ändå är det Antonin Dvořák som har förblivit den mera kända tonsättaren. För att citera kritikern Harold Schonberg: ”Det var Smetana som grundade den tjeckiska musiken men det var Antonín Dvořák som gjorde den känd.”
Smetanas huvudverk är Má vlast (Mitt fosterland, 1872-1879), en svit bestående av sex symfoniska dikter. Helheten blev färdig då tonsättaren redan börjat bli döv. Má vlast är ett praktexempel på den nationalromantiska inriktning som bokstavligen romantiserar - alltså kolorerar, överdriver och fantiserar kring - sådana nationella ting man bör vara stolt över. Varje verk i Má vlast väcker till liv ögonblick och landskap ur landets historiska förflutna. I kvällens konsert framförs fyra av de sex symfoniska dikterna.
Vyšehrad skildrar ett på 900-talet uppfört slott och dess omgivning som befinner sig vid floden Vltava, nära Prags centrum. Handlingen i Smetanas opera Libuše, ett verk han komponerade samtidigt, är förlagt till samma område. Vyšehrad består av tre partier. Det första har en mytisk och ålderdomlig karaktär. Det andra partiet är fyllt av lidelse och våld, det tredje av nostalgi. ”Barderna börjar spela harpa”, har Smetana skrivit, ”och en av dem berättar historien om Vyšehrad. Det är en historia om glansfulla och ärorika tider, om stora slag och turneringar. I slutet återstår dock endast ruiner och en sorgmodig stämning.”
Vltava – eller på tyska Moldau – är en hyllning till floden som strömmar genom landet. ”Verket skildrar floden från och med den plats där två bäckar - en kall och en varm - möts och bildar en flod”, har Smetana berättat. ”Floden strömmar förbi skogar och ängar, passerar en glad fest på landsbygden, dansar fram i månskenet. På en klippa syns ruiner som stolt höjer sig mot skyarna. Floden är för en stund Den Heliga Johannes fors, flödar sedan bred och mäktig förbi Vyšehrad och försvinner ur sikte för att snart förena sig med Elbe.” Vltava är Smetanas mest kända verk och är i Tjeckien känd som en nationalkomposition på samma sätt som Finlandia är det i Finland. Vltavas huvudmelodi är hämtad ur den italienska renässansmelodin La Mantovana som gett upphov till även Israels nationalsång Hatikvah samt flera traditionella melodier.
Šárka berättar en legend från Böhmiska kvinnokriget på 700-talet. Krigarkvinnan Šárka kedjar sig fast vid ett träd för att lura riddar Ctirad att rädda henne. Den intet ont anande riddaren förälskar sig i Šárka som låter honom och hans trupper dricka förgiftad mjöd. Šárka och hennes amasoner har inga svårigheter att mörda de försvarslösa männen. Vad gäller såväl orkestration som narrativ teknik är Šárka en av Má vlasts mest sinnrikt och verkningsfullt konstruerade symfoniska dikter. Dialogen mellan stråkar och blåsare är förförisk men blir det i allt mindre grad ju fortare männen börjar förlora medvetandet. Soloklarinetten klingar som en bedövande dryck, valthornet kallar amasonerna till handling. Slutets intensiva blodbad får nackhåren att resa sig.
Om Vyšehrad och Šárka utgår från legender, utgår Från Böhmens ängar och lunder precis som Vltava från den tjeckiska naturen. I huvudrollen är denna gång inte en flod utan en bondflicka som vandrar runt i de böhmiska landskapen och skogarna. Det är mitt på dagen och solen skiner från en klar himmel. Långt bortifrån hörs sång och dans. En vild skördefest startar. Fåglarna kvittrar i träden. Mitt i den symfoniska dikten uppträder en fuga. Smetana hade från början för avsikt att avsluta Má vlast med Från Böhmens ängar och lunder. Senare lade han dock till två nya satser, stadsskildringen Tábor och krigslegenden Blaník.
