Vi förberder som bäst en säker konserthöst och kommer att informera om konsertrutiner och biljettförsäljning i augusti.
Dirigent Pablo González är känd för sitt grepp som inspirerar orkestrar, pianist Yeol Eum Sum var finalist i Tjajkovskij-tävlingen. De serverar ett konsertprogram som innehåller såväl kultiverad underhållning som toner ur den slaviska själens djup.
Den polska tonsättaren Karol Szymanowski ville uppträda på konsertestraderna som solist i sitt verk Sinfonia concertante. Han skrev en musik som var lätt att närma sig och en solostämma som motsvarade hans egen pianistiska talang. En kritikers reaktion efter ett framförande i Köpenhamn år 1933 fick Szymanowski att utbrista: “Men herre gud, måste man ta allt så seriöst? Jag ville skriva något som tilltalar en bred publik och inget annat!” Sinfonia Concertante präglas av ett gott humör och undviker komplicerade erfarenheter och dramatik. Pjotr Tjajkovskijs sjätte symfoni däremot gör inget annat. Verkets glödande patos har lett till spekulationer om ett självbiografiskt inslag. Tonsättaren själv hade ett nära förhållande till symfonin: ”Jag älskar den mer än en enda annan av mina musikaliska avkomlingar.”
Pablo González
Pablo González (f. 1975) är född i Oviedo i Spanien. Han studerade till dirigent vid Guildhall I London. Karriären fick fart då han vann första pris i den ryktbara Donatella Flick -tävlingen år 2000. Efter att ha tilldelats första pris i den internationella Cadaqués-dirigenttävlingen år 2006 har han regelbundet uppträtt i konserthus på båda sidor om Atlanten.
Under det senaste årtiondet har González dirigerat framförallt de större spanska orkestrarna. Han var Barcelonas symfoniorkesters chefdirigent 2010-2015. Tillsammans med orkestern spelade han in tre kritikerrosade CD-skivor för Naxos med musik av Enrique Granados. González är känd för sina tolkningar av spansk musik men är också en vän av framförallt tysk och rysk romantik.
González är spanska RTVE:s symfoniorkesters chefdirigent och konstnärliga rådgivare. Han gästdirigerar i mer eller mindre hela Europa. Finland har González besökt flera gånger, och han har då ofta dirigerat Helsingfors stadsorkester.
Yeol Eum Son
Yeol Eum Son föddes i Sydkorea och flyttade 20 år gammal till Hannover. Hon blev känd i musikvärlden kring år 2010, först då hon fick andra pris i Van Cliburn-tävlingen år 2009 och sedan ett andra pris i den internationella Tjajkovskij-tävlingen i Moskva år 2011. I Moskva tilldelades hon dessutom första pris för både bästa kammarkonsertframförande och bästa tolkning av beställningsverk.
Under de senaste tio åren har Yeol Eum Son uppträtt som solist med bland annat New Yorks, Tjeckiens, Rotterdams och Israels filharmoniker. I år debuterar hon i Finland som solist på Helsingfors stadsorkesters konsert. Hon uppträder i år för första gången tillsammans med även Singapores symfoniker och Budapests festivalorkester.
Yeol Eum Son gjorde sin första skivinspelning 18 år gammal då hon spelade in Chopins etyder för Universal Music. Senare har hon spelat in verk av Schumann och Mozart för Onyx. Hon skriver verkpresentationer till sina CD-album och har sedan år 2010 varit kolumnist i JoongAng Sunday, Sydkoreas mest spridda dagstidning. Från och med år 2018 arbetar hon som konstnärlig ledare för PeyongChangs musikfestspel.
Karol Szymanowski: Symfoni nr 4 op. 60
Karol Szymanowski (1882–1937) föddes i ett område som numera är i Ukraina. Han anses vara den största polska tonsättaren efter Chopin. Szymanowski brukar uppfattas som en starkt nationell tonsättare, men han var också en musiker som uppträdde i bland annat Afrika, Mellanöstern och Förenta staterna. Under sina resor söp han intryck för stoff till framförallt sina operor.
Szymanowski hade grovt sett två stilperioder. Hans tidiga kompositioner är tydligt influerande av Chopin och representerar en för sin tid föråldrad romantik. Då första världskriget bröt ut ändrade han plötsligt musikstil. Förändringen kan noteras i sångcykeln Hafiz kärlekssånger (1911/1914) som i praktiken innehåller två sinsemellan helt olika klangvärldar. Samtidigt skrev han den tredje symfonin ”Nattens sång” och den första violinkonserten. I dem använde han sig av sin tids mest avancerade modernism. Med åren kom han att fördjupa just detta slag av uttryck.
Trots sin titel är Symfoni nr 4 (1932) en nästan fullblodig pianokonsert. Eftersom solopartiet saknar utpräglat virtuosa drag och orkesterpartiet är så färggrant rör det sig dock i praktiken om en solistisk symfoni. Namnet Sinfonia Concertante reflekterar en kompromiss: Szymanowski ville skriva en pianokonsert men måste forma solostämman sådan att han själv skulle kunna spela den. Tonsättaren berättade åt sin vän Zofia Kochańska: ”NI måste hålla hemligt att verket är en konsert. Låt oss tala om det som symfoni nr 4.” Verket är tillägnat mästarpianisten Arthur Rubinstein. I uruppförandet på Poznańs stadsorkesters konsert med Grzegorz Fitelberg som dirigent var dock Szymanowski själv solist.
Sinfonia Concertante innehåller en solokonserts traditionella tre satser. Den första satsen är skriven i en slags sonatform och inleds med en nostalgisk melodi som Szymanowski hade kommit på redan nio år tidigare. Den andra satsen är en nattlig, närapå impressionistisk stämningsbild. Finalens huvudtema är en medryckande oberek-dans. Orkesterns och framförallt pianots slutspurt gjorde ett sådant intryck på publiken i samband med uruppförandet att hela satsen måste ges da capo.
Moderato. Tempo comodo
Andante molto sostenuto
Allegro non troppo, ma agitato ed ansioso
Pjotr Tjajkovskij: Symfoni nr 6 ”Pathétique”
Pjotr Tjajkovskij (1840–1893) komponerade sex numrerade symfonier. I de tre första sökte han ännu finna en egen tonsättarröst inom genrens formkrav. Tekniskt sett är verken rätt skickliga men det är som om tonsättaren ännu inte hade nerv att helt ge ut sig själv. Verken formas medan Tjajkovskij tycks iaktta det hela utifrån.
De tre senare symfonierna är något helt annat. Symfonierna fyra (1875) och fem (1888) skrevs efter att tonsättaren hade accepterat sin homosexualitet och flytt från ett misslyckat äktenskap.
Dessa verk är underkastade en symfonis strikta formkrav samtidigt som de är frankt subjektiva. De uttrycker privata kriser men är inte skroderande egoistiska. Man brukar tala om ”Tjajkovskijs ödesymfonier” därför att tonsättaren i sina brev avslöjade att verken hade program som hade att göra med hans inre liv.
En av musikhistoriens stora frågor är om Tjajkovskij skrev sin sjätte symfoni (1893) medveten om sin kommande död. Är verket ett klingande självmordsbrev? I Ryssland var homosexualitet redan vid denna tid tabu. Dessutom hade Tjajkovskij ett kärleksförhållande med sin brorson. Vi kan endast gissa om uppgiften hade spridits till kretsar som reagerade på ett sätt som bidrog till att Tjajkovskij snart var död. Hur som helst: även denna symfoni hade ett program. Vilket det var avslöjade tonsättaren aldrig.
Det var Tjajkovskijs bror Modest som kom på titeln ”Patetisk symfoni”. I väst är titeln felaktigt översatt. I det ryska språket avser ordet patetisk något som är passionerat och känslosamt, inte svulstigt. Den första av symfonins fyra satser öppnar med en långsam introduktion som innehåller motiv som återkommer i hela verket. Man har antagit att symfonin skildrar en kamp mellan lidelse och kärlek, rätt och fel, ett oundvikligt öde och ärliga känslor. Nio dagar efter uruppförandet avled Tjajkovskij i oklara omständigheter, officiellt som offer för en koleraepidemi.
Adagio - Allegro non troppo
Allegro con grazia
Allegro molto vivace
Finale: Adagio lamentoso
