Presentation

Udda-Richard, den stammande skönheten Dorabella, organisten George med sin bulldogg Dan - Edward Elgar odödliggjorde sin vänkrets i sitt verk Enigma-variationer.

Pirater, kärlek och religion. Dessa är ingredienserna i The Wreckers, Ethel Smyths opera som växer till ett spännande psykologiskt drama. Udda-Richard, den stammande skönheten Dorabella, organisten George med sin bulldogg Dan - Edward Elgar odödliggjorde sin vänkrets i sitt verk Enigma-variationer. Men vem porträtteras i variation nr 13 vars titel utgörs av endast tre gåtfulla asterisker?

Nytt! Konserten har ingen paus och ges även som en matinékonsert på fredag eftermiddag.

Ethel Smyth: Uvertyr till operan The Wreckers

Brittiska Ethel Smyth (1858–1944) skrev såväl orkesterstycken och kammarmusik som solosånger och operor. Hon var på många sätt en pionjär. Exempelvis Der Wald (1899–1901) var den första opera skriven av en kvinna som sattes upp på Metropolitan i New York. Detta var år 1903. Nästa gång man där visade en opera av en kvinnlig tonsättare var år 2016: verket var Kaija Saariahos L’amour de loin. Smyth var även den första kvinnliga tonsättare som blev Brittiska imperieordens Kommendör av första klass.

Karriären skuggades av tidens typiska fördomar gentemot en kvinnlig tonsättare. För många var Smyths musik ”alltför maskulin”. Dessutom var hon öppet feminist och aktiv i suffragett-rörelsen. Hon skrev aktivistiska essäer, höll brandtal, komponerade Kvinnornas marsch, och deltog i demonstrationer. År 1912 satt hon två månader i fängelse för att ha slungat en sten som krossade brittiska koloniernas statssekreterares fönster.

Operan The Wreckers (1902–4) hade från början ett franskspråkigt libretto, men för premiären i Leipzig år 1906 översattes det till tyska. En engelskspråkig version hade premiär i London sommaren 1909. Uppsättningen dirigerades av Thomas Beecham som omedelbart blev en av Smyths musiks förkämpar. I London var operan en så stor framgång att rentav kung Edvard VII gick för att se den. Den ursprungliga franskspråkiga versionen uruppfördes först år 2022 på Glyndebournes operafestspel.

Berättelsen är dramatisk. Bybor på Cornwalls kust släcker fyren då det stormar för att få skepp att gå i kvav. Sedan dödar byborna sjömännen och delar vad de finner i vraket. Byprästens hustru Thurza inleder ett förhållande med den unga fiskaren Marc. Slutscenen är tragisk: förhållandet avslöjas och fyrvaktare Laurent dömer Thurza och Marc att drunkna i det stigande högvattnet.

 

Edward Elgar: Enigmavariationer opus 36

I slutet av 1890-talet brottades Edward Elgar (1857-1934) med sin tonsättarkarriär. Hans musik väckte inget större intresse och han måste arbeta som lärare och violinist för att hålla ekonomin på fötter. En kväll i oktober år 1898 kom han dödstrött hem och satte sig vid pianot. Han kom på ett tema, och började som tidsfördriv variera det så, att varje variation reflekterade ett karaktärsdrag eller beteende i någon familjevän: här blir Baker sur och slår fast dörren då han går ut, här försöker Griffith spela piano, här är organisten Sinclair på roddtur med sin hund…

Elgars hustru uppmanade entusiastiskt sin man att skriva ett verk utgående från denna idé. Det i februari 1899 fullbordade orkesterverket Enigmavariationer uruppfördes i juni samma år i London under ledning av Hans Richter. Mottagande blev en succé och innebar en vändpunkt i Elgars karriär. Efteråt reviderade han partituret. Den slutliga versionen uruppfördes i Worcester hösten 1899. 

Varje variation är alltså ett porträtt av någon av Elgars vänner. I partituret anges dennes identitet med hjälp av antingen initialer (t.ex. ”W.N.” = Winifred Norbury) eller en pseudonym (t.ex. ”Nimrod” = August Jaeger, Elgars förläggare). Med finns även Elgars hustru (”C.A.E.” = Caroline Alice Elgar) och han själv (”E.D.U.”= hustrun hade gett honom smeknamnet Eduard). Satsernas titlar och deras korrekta tolkning utgör dock inte kompositionens egentliga gåta, engima. Elgar gillade ordgåtor men också musikaliska gåtor. Han meddelade att det tema som variationerna byggde på var en kontrapunkt eller ett ackompanjemang till en redan existerande, välkänd melodi. Vilken melodi det var avslöjade han dock aldrig. På webben kan man finna sidor på vilka människor med litet för mycket fritid presenterar sina teorier om melodins identitet. 

 

Joonas Pitkänen

Joonas Pitkänen (f. 1986) är en i Basel, Schweiz, bosatt finländsk dirigent. Sedan år 2017 har han arbetat som chefdirigent för Akademisches Orchester Freiburg i Tyskland, och från och med år 2021 leder han Zugs stadsorkester i Schweiz. I Basel är Pitkänen konstnärlig ledare för Feeling blue & white, en finländsk konsertserie han varit med om att grunda.

Pitkänen inledde sin musikerbana som cellist. Han fick sitt solistdiplom som Thomas Demenagas elev och utexaminerades från Basels musikakademi år 2013. Tre år senare slutförde han, under Ari Rasilaisens ledning, sina magisterstudier i orkesterdirigering vid Würzburgs musikhögskola. Samma år inbjöds han till Gstaads musikfestspels dirigentakademi där han fördjupade sitt kunnande under ledning av Neeme Järvi och Johannes Schlaefli. Sedermera har Pitkänen deltagit i flera internationella dirigenters mästarkurser. Han hör till den av Jukka-Pekka Saraste grundade LEAD!-stiftelsens mentorprogram för unga artister.

År 2023 tilldelades Pitkänen första pris i den internationella Città de Brescia – Giancarlo Facchinetti-dirigenttävlingen i Italien och fick ett hedersomnämnande i den internationella Grzegorz Fitelberg-dirigenttävlingen i Polen.

I Musikhuset dirigerar Pitkänen Helsingfors stadsorkester för första gången. Det första numret, Ethel Smythes uvertyr till operan The Wreckers, kallar han för en riktig juvel med vågade harmonier och en mörk palett. Pitkänen ser med spänning fram emot sin dirigentdebut inte minst därför att HSO har en speciell plats i hans hjärta: hans far har i tiderna spelat i orkestern. Pitkänen menar att stråkarna har en unik djup klang: ”att få dirigera stadsorkestern i Elgars Enigma-variationer gör mig mycket ödmjuk”.

Violin 1
Jan Söderblom
Kreeta-Julia Heikkilä
Totti Hakkarainen
Eija Hartikainen
Katariina Jämsä
Helmi Kuusi
Ilkka Lehtonen
Júlia Mušáková
Kari Olamaa
Petri Päivärinne
Kalinka Pirinen
Aet Ratassepp
Satu Savioja
Elina Viitasaari
Taru Kircher

Violin 2
Anna-Leena Haikola
Teija Kivinen
Maaria Leino
Heini Eklund
Matilda Haavisto
Anna-Maria Huohvanainen
Terhi Ignatius
Sanna Kokko
Liam Mansfield
Harry Rayner
Krista Rosenberg
Virpi Taskila
Lotus Tinat
Anna Vähälä

Viola
Torsten Tiebout
Lotta Poijärvi
Aulikki Haahti-Turunen
Tuomas Huttunen
Kaarina Ikonen
Tiila Kangas
Ulla Knuuttila
Carmen Moggach
Mariette Reefman
Markus Sallinen
Hajnalka Standi-Pulakka
Aida Hadzajlic

Cello
Samuli Peltonen 
Beata Antikainen
Jaakko Rajamäki
Jaani Helander
Veli-Matti Iljin
Ilmo Saaristo
Aslihan Gencgonül
Tommi Wesslund
Anton Kukkonen
Maria Morfin Venäläinen

Bass
Ville Väätäinen
Paul Aksman
Eero Ignatius
Juraj Valencik
Teemu Kauppinen
Joonas Korjus
Saara Lassila
Yordano Nunez
Flute
Hanna-Kaarina Heikinheimo
Yuki Koyama
Janette Leván

Oboe
Jussi Jaatinen
Nils Rõõmussaar
Paula Malmivaara

Clarinet
Anna-Maija Korsimaa
Heikki Nikula
Björn Nyman

Bassoon
Mikko-Pekka Svala 
Noora Van Dok
Erkki Suomalainen

Horn
Ville Hiilivirta
Sam Parkkonen
Joonas Seppelin
Ingrid Aukner

Trumpet
Pasi Pirinen 
Pasqual Llopis Diago
Obin Meurin
Ilari Tuominen

Trombone
Anu Fagerström
Jussi Vuorinen
Darren Acosta

Tuba
Ilkka Marttila

Timpani
Tomi Wikström

Percussion
Xavi Castelló Aràndiga
Mikael Sandström
Pasi Suomalainen
Alex Martin Agustin
Fabian Paul

Harp
Minnaleena Jankko
Katilyne Roels

Keyboard
Susanne Kujala

Konstnärer

Joonas Pitkänen
dirigent

Program

    19:00
    Ethel Smyth
    The Wreckers, uvertyr
    20:00
    Edward Elgar
    Enigmavariationerna
Musiikkitalo Concert Hall
Joonas Pitkänen
Ethel Smyth
The Wreckers, uvertyr
Edward Elgar
Enigmavariationerna