Igor Stravinsky Våroffer presenterar en brutal ritual från förhistoriska tider. Forna stammar samlas för att offra en människa till vårens gudar.
Då Våroffer hade sin legendariska premiär år 1913 ledde det till upplopp. Stravinskys råa tonspråk och Vaslav Nijinskys fyrkantiga koreografi utgjorde en klangbotten för tidens atmosfär och händelser: ett par år senare utbröt första världskriget.
Konsertprogrammet är planerat av orkesters residenstonsättare, isländskan Anna Thorvaldsdottir. Hennes föreskrifter för hur man skall spela hennes musik låter som inledningen till en meditation: ”Då du ser en ton som länge skall hållas ut, skall du tänka på den som om den var en skör blomma du håller i handen medan du vandrar på ett tunt rep. Du får inte tappa blomman, inte heller falla själv. För att utföra uppgiften krävs lugn och koncentration.”
Anna Thorvaldsdottir: AIŌN
Anna Thorvaldsdottir (f. 1977), Helsingfors stadsorkesters residenstonsättare i år och den isländska konstmusikens största namn just nu, är känd för sina personliga orkesterverk. Filosofiska titlar, existentiella ämnessfärer och kraftfulla klangmassor och -effekter hör till hennes varumärken. Thorvaldsdottirs orkester klingar stort och får lyssnaren att känna sig liten.
AIŌN, skrivet på beställning av Göteborgs och Islands symfoniorkestrar, är Thorvaldsdottirs hittills mest omfattande verk: en fyrtio minuter lång resa in i tidens dimensioner. Verket gestaltar ett begreppsligt rum i vilket man kan röra sig i tiden med total frihet. Man kan gå samtidigt framåt och bakåt, betrakta allt ur alla synvinklar på en och samma gång.
Thorvaldsdottir berättar: ”Denna metafor har en koppling till flera av de tankar som finns i verkets bakgrund. Tankar om hur vi förhåller oss till våra liv, till ekosystemet och till vår plats i en större helhet. Och om hur vi i varje givet ögonblick har en koppling till såväl det förgångna som det kommande i inte endast våra egna liv utan också i alla generationer.”
Den första satsen Morphosis (Omvandling) rinner och vrider sig obevekligt framåt mot ett ögonblick vi vet inte vet något om och som därför är skrämmande. Transcension (Överskridning) är bedräglig i sin passivitet. Omvandlingen pågår hela tiden i bakgrunden – ibland i det tysta, ibland fullt öppet. Entropia (Spridning) inleds med en sammanfogning av tidigare element tills allt krossas i småsmulor av en ihärdigt bultande massa.
Igor Stravinsky: Våroffer
Igor Stravinsky (1882–1971) gjorde sitt genombrott med Eldfågeln (1910), skriven för Ryska baletten i Paris. Den romantiskt klingande folksagan följdes av Petrusjka (1911), en till uttrycket klart vassare balett som innehöll folkmelodier och handlade om en docka som blir tokig. Uttrycket vidareutvecklades och kulminerade i Våroffer (1913), en balett om en forntida ritual. Ackorden var nu så råa och utbrotten så våldsamma att det var omöjligt att komma vidare; Stravinsky gick härefter i en helt annan riktning.
Tonsättaren hade grubblat på Våroffer i redan flera års tid. ”En dag då jag finslipade Eldfågeln hade jag en överraskande vision”, erinrade han sig. ”Jag såg framför mig en högtidlig hednisk ritual i vilken visa åldringar satt i en cirkel och såg på då en ung flicka dansade sig till döds. Hon offrades för att blidka vårens gudar.” Stravinsky studerade offertraditioner och erinrade sig sånger han skrivit år 1908 om ceremonier i vilka jungfrur tillbett våren.
Majoriteten av melodierna i Våroffer bygger på folksånger som Stravinsky har gjort oidentifierbara. Harmoniken och rytmiken är revolutionär i sin djärvhet. Mera känd än musiken är dock anekdoten om Våroffers katastrofala premiär som slutade i kalabalik. Förmodligen uppstod verkligen ett litet tumult i salen, men det rörde sig troligen om ett marknadsföringstrick regisserat av balettchef Sergej Djagilev. Även förutan det hade Våroffer fått sin position som ett av 1900-talets mest betydande orkesterverk.
Eva Ollikainen
Eva Ollikainen har från och med 2020 varit Islands symfoniorkesters chefdirigent och konstnärliga ledare. Före det var hon Nordiska Kammarorkesterns chefdirigent (2018–2021). Under konsertsäsongen 2025–26 dirigerar Ollikainen för första gången bland annat Münchens filharmoniker. Berlins radios symfoniorkester, Oslo filharmoniker, Torontos symfoniorkester och NHK-symfoniorkestern i Japan. I mars 2026 gör Islands symfoniorkester och Ollikainen en Europa-turné.
Som dirigent på Island har Ollikainen fått en helt egen, nära relation till Anna Thorvaldsdottirs musik och har uruppfört och spelat in flera av hennes verk. Sommaren 2025 dirigerade Ollikainen det första europeiska framförandet av Thorvaldsdottirs cellokonsert Before we fall på BBC Proms- festivalen. På sin Proms-debut 2022 dirigerade Ollikainen med stor framgång uruppförandet av Thorvaldsdottirs ARCHORA.
Ollikainen studerade till dirigent på Sibelius-Akademin under ledning av Leif Segerstam och Jorma Panula. 21 år gammal vann hon första pris i Jorma Panula -dirigenttävlingen. Numera undervisar Olllikainen själv orkesterdirigering på Sibelius-Akademin. Hon har lett mästarkurser på bland annat Fiskars Summer Festival och Danmarks kungliga musikkonservatorium.