Presentation

Vi förberder som bäst en säker konserthöst och kommer att informera om konsertrutiner och biljettförsäljning i augusti.

Ingeborg von Bronsarts sångspel Jery och Bätely var en stor succé i Tyskland i slutet av 1800-talet. Den finländska musikens dag inleds i festliga och spirituella tecken med sångspelets uvertyr. 

Kimmo Hakolas nya verk Wake! hör till serien Helsingfors-variationer och hänvisar till 

Jean Sibelius Finlandia vars tidiga version hette Finland vaknar. ”Min komposition är en förkunnelse i denna tid, den väcker mänskligheten till att den – här och nu! – bör leva mera ansvarsfullt och begrava den själviskhet som förintar liv!” 

“Om Stanley Kubrick var vid liv och först nu inledde arbetet på 2001-ett rymdäventyr kunde han ersätta György Ligetis musik med första satsen i Esa-Pekka Salonens cellokonsert (2017).” (Helsingin Sanomat) Solist i konsertäventyret är HSO:s solocellist Lauri Kankkunen. 

Se och hör både live och inspelat på Yle Radio 1, Yle Arena och via HKO Screen applikationen.
LÄNKEN
Se live och diskutera på orkesterns YouTube-kanal.
LÄNKEN

Från och med den 29. november ombeds alla besökare i Musikhuset uppvisa coronapass. LÄS MERA.

 

Susanna Mälkki

Susanna Mälkki är en av sin generations internationellt mest respekterade dirigenter. Hon är Helsingfors stadsorkesters chefdirigent sedan år 2016 och Los Angeles filharmonikers första gästdirigent sedan år 2017. Hon samarbetar dessutom regelbundet med bland annat Berlins filharmoniker, Münchens filharmoniker, Bayerns radios symfoniorkester,  Concertgebouw-orkestern i Amsterdam och Londons symfoniorkester samt New Yorks filharmoniker och de övriga amerikanska ”Big 5” -orkestrarna. Hon dirigerar regelbundet vid de mest betydande internationella operahusen såsom La Scala, Metropolitan, Wiener Staatsoper och Paris opera. På inbjudan av Pierre Boulez var Mälkki 2006-2013  konstnärlig ledare för Ensemble Intercontemporain i Paris. Hon har lett uruppföranden av flera av vår tids viktigaste tonsättare.

Mälkki inledde sin musikerbana som cellist. Hon vann första pris i Åbo cellotävling år 1994 och arbetade i tre års tid som alternerande solocellist i Göteborgs symfoniorkester. Hon har tilldelats bl.a. Pro Finlandia-medaljen och är Riddare av Franska Hederslegionen.

www.susannamalkki.com

 

Lauri Kankkunen

Lauri Kankkunen (f. 1990) började spela cello fem år gammal då han fann att violinen har ett för högt och pianot ett för skrälligt ljud. Han studerade vid Sibelius-Akademin för Martti Rousi och vid Norges musikakademi för Truls Mørk. Därefter förde vägen till Helsingfors stadsorkesters cellogrupp, sedan till tjänsten som stämledare i Tammerfors filharmoniker, sedan tillbaka till Helsingfors och ett arbete som HSO:s första solocellist.

Vid sina om sina orkesterarbeten har Kankkunen uppträtt som solist med Radions symfoniorkester, Åbo filharmoniker och Villmanstrands stadsorkester. Han har i redan flera års tid varit en välkänd gestalt på finska sommarfestivaler i egenskap av en pålitlig och kreativ kammarmusiker. År 2019 deltog han i Apocalypticas internationella konsertturné som omfattade ca 50 konserter. Under sin fritid njuter Kankkunen av italienska ting: espresso, fotboll såväl på spelplanen som på publikläktaren, och pizzor han själv tillrett som hyllas till skyarna av dem som fått smaka på dem.

Kankkunens instrument är en italiensk cello från slutet av 1700-talet som är tillverkad av en tillsvidare okänd instrumentbyggare. Instrumentet tillhör Helsingfors stad.

 

Ingeborg von Bronsart: Uvertyr ur Jery und Bätely

Ingeborg von Bronsart (f. Stark, 1840–1913) föddes i Petersburg till en svenskspråkig, finländsk familj. Sitt livsverk utförde hon i Tyskland. Hon komponerade operor, piano- och kammarmusik och över 100 solosånger. Bronsart var också en av 1800-talets stora pianister. Hon var aktiv i kretsen runt Franz Liszt och framförde på sina konsertturnéer bland annat sin egen pianokonsert.

Bronsarts sångspel Jery und Bätely bygger på en äktenskapskomedi av Johann Wolfgang von Goethe. Sångspelet blev en anmärkningsvärt stor framgång. Det hade premiär på Weimars hovteater år 1873 och framfördes sedan på flera teatrar i Tyskland. Farsen är förlagd till den schweiziska landsbygden. Bätely är mera intresserad av lantbruk än av män. Efter flera vändningar förälskar hon sig dock i jordbrukaren Jery och lyckan blomstrar. I uvertyren framträder kärlekens saliggörande kraft efter sådär tre minuter:   kärleksduettens tema dyker upp, ackompanjerat av ljuva harpackord. Musiken flödar fram med styrka och en klassicistisk espri. I texturen finner man ljus och skugga, lyxiga ackord, nickningar åt Mozarts håll och sångbara melodier.

Bronsarts succé ledde till gräl i familjen. Den äkta mannen och pianistkollegan Hans Bronsart von Schellendorf närvarande inte vid premiären. Han menade att det är olämpligt att en tvåbarnsmor arbetar som konstnär. Ingeborg upphörde dock inte att arbeta med sin konst. Även hennes dotter Clara blev tonsättare. Trots utmaningar gjorde det äkta paret konstnärligt samarbete. I Finlands tidningar följde man med Bronsarts karriär och påminde läsarna om hennes rötter i Savolax och Karleby.

Uvertyren till Jery und Bätely framförs nu, 150 år efter sin premiär, för första gången i Finland. Framförandet är en del av Helsingfors stadsorkesters projekt Historiens förglömda orkestermusik. Projektet har som mål att uppdatera vårt musikarv, främja jämlikhet och skapa en bestånde framtid.

De noter som används i framförandet har gjorts av orkesterns violinist Erkki Palola. Han utgick från ett partitur från år 1879 med flera partier som varit redigerade på olika sätt.

Susanna Välimäki

 

Esa-Pekka Salonen: Cellokonsert 

Vid sidan om sin dirigentkarriär har Esa-Pekka Salonen (f. 1958) redan tidigt fokuserat sina krafter på att även komponera. Han har blivit känd som tonsättare av framförallt orkestermusik. Salonen har även skrivit musik för solo och orkester, bl.a. en pianokonsert (2007) som uruppfördes med Yefim Bronfman som solist. Den i samarbete med Leila Josefowicz skapade violinkonserten (2009) blev en kritikerframgång och tilldelades år 2012 det prestigefyllda Grawemeyer-priset.

Den år 2017 fullbordade cellokonserten skrevs på beställning av Chicagos symfoniker, New Yorks filharmoniker. Londons Barbican Centre och Elbphilharmonie-konsertsalen. Verket uruppfördes på Chicagos symfonikers konsert i mars år 2017 under tonsättares ledning. Solist var Yo-Yo Ma, som Salonen redan länge hade lovat ett verk. Om detta har Salonen berättat: ”Vi hade talat om det här med Yo-Yo Ma i redan flera års tid men det hela konkretiserades först då vi sent en natt satt i en bar i Chicago. Vi drack martinis och kom fram till att det är dags att göra något. På morgonen konstaterade jag att jag hade satt i mig så många martinis att jag inte riktigt mindes vad vi kommit överens om. Jag bad per epost Yo-Yos assistent att fråga mästaren. Svaret löd att även Yo-Yos minnesbilder är något suddiga men att han tycker att jag borde skriva åt honom en konsert.”

Verket har tre satser. I samband med den första har Salonen använt en kometmetafor: solot är som ett rörligt ting som övriga ting - instrument - följer i hälarna. Den långsamma andra satsen öppnar och slutar med ett tungt klangmoln. Cellon mediterar. Finalen är muntert dansant. I slutet klättrar cellon upp i höjderna och försvinner ur sikte.

 

Kimmo Hakola: WAKE! op. 105

Kimmo Hakolas (f. 1958) tidiga verk var modernistiska, men pianokonserten (1996) överraskade med sitt postmodernt raljanta grepp. Sådana verk som exempelvis Kivi-sångerna (2011), violinkonserten (2012), operan Le Fenice (2012) och symfoni nr 1 (2018) har visat att Hakola är en tonsättare som finner ständigt nya perspektiv på musikens historia. Han är också fascinerad av utmaningar som berör musikens gestaltning. Då han år 2018 intervjuades av Henna Salmela reflekterade han: ”Allt som allt har jag försökt att skapa musik som ända från den första takten inte beter sig på ett självklart sätt. Det handlar om att kontrollera tidsuppfattning och styra lyssnarens iakttagelser. Någon kunde säga att jag komponerar genom att använda mig av spelteorins strukturer. Kanske det. Men jag är också intresserad av perceptionspsykologi. Trots det vill jag understryka att musik är frihet: varje lyssnares iakttagelser och upplevelser är ’rätt’.”

Orkesterstycket WAKE! op. 105 är skrivet år 2021. Det är en en del av Helsingfors stadsorkesters serie Helsingfors-variationer (Helsinki-variaatiot) i vilket man av finländska kompositörer beställer verk som skall ha något att göra med år 1945 komponerade finländska kompositioner,. Hakola berättar:

”Mitt orkesterstycke WAKE!, skrivet till Helsingfors-variationer-serien, hänvisar till sin musik till Jean Sibelius’ Finlandia vars tidiga version hade titeln Finland vaknar. Min komposition önskar att mänskligheten - just nu! - skall vakna upp till ett mera ansvarsfullt liv och begrava all den själviskhet som är livsförintande.

Tillsammans med mina tidigare orkesterstycken Maro och KIMM bildar WAKE! en trilogi vars verk förenas av en oro för jordklotets framtid. Jag skulle tro att detta är det minsta vad en enskild tonsättare i vår tid kan göra. Även Arvid Genetz (manskörssången Herää Suomi! / Suomi, vak upp!) och Jean Sibelius litade på musikens kraft då det gällde att förstärka finländarnas nationalkänsla.”

 

Jean Sibelius: Finlandia op. 26 

4.11.1899 höll Pressens dagar sin huvudfest på Svenska Teatern i Helsingfors. Det rörde sig om ett evenemang med vilket man ville signalera sitt motstånd till det ryska förtrycket och den rådande presscensuren. I samband med festen gavs en serie tablåer som skildrade scener ur Finlands historia. Tablåernas musik var komponerad av Jean Sibelius (1865–ß1957) som dirigerade Helsingfors filharmoniska sällskaps orkester (nuvarande HSO). Det verk som senare blev känt som Musik till Pressens dagar kulminerade i Finland vaknar, Finlandias första versionFå noterade dock detta kulturhistoriskt betydande ögonblick. En tidning konstaterade: Mycket gick förlorat i kvällens festyra och publiken tycktes inte riktigt förmögen att ta till sig djupare konstnärliga värden. 

Sibelius och Robert Kajanus började dirigera satser ur Musik till Pressens dagar på konserterÅr 1900 omarbetade Sibelius Finland vaknar till en tondikt (opus 26). Stycket hade framförts med bl.atitlarna Finland och Finale, och Kajanus hade dirigerat det i Paris med titeln La Patrie. Sibelius vän Axel Carpelan kom på namnet Finlandia 

Tondikten blev ett av Sibelius internationellt mest berömda och oftast framförda verkSjälv tyckte han inte att han skapat något speciellt. År 1911 reflekterade han i sin dagbok: Vad är det som gör denna lilla tondikt så tilltalande? Troligen är det 'plein air'-stilen. Den har verkligen byggts uteslutande av teman 'fråovan'. Idel inspiration. 

Framförallt Finlandias hymn blev populär som melodi och den fick en text av först Wäinö Sola och sedan V. A. Koskenniemi. (Joel Rundt översatte sistnämndas text till svenska.) Sibelius hade inte avsett att hymnen skall sjungas och suckade: Den är ju skriven för orkester. Men om världen vlll sjunga så finns det inget man kan göra. 

Konstnärer

Susanna Mälkki
dirigent
Lauri Kankkunen
cello

Program

    19:00
    Ingeborg von Bronsart
    Jery und Bätely, ouvertyr
    Esa-Pekka Salonen
    Cellokonsert
    Kimmo Hakola
    Wake! Op. 102 - Helsingfors-variationer (uruppf.)
    20:30
    Jean Sibelius
    Finlandia
Musiikkitalo Concert Hall
Susanna Mälkki
Lauri Kankkunen
Ingeborg von Bronsart
Jery und Bätely, ouvertyr
Esa-Pekka Salonen
Cellokonsert
Kimmo Hakola
Wake! Op. 102 - Helsingfors-variationer (uruppf.)
Jean Sibelius
Finlandia