Skapelsen

Joseph Haydn: Skapelsen

Joseph Haydns (1732–1809) karriär tog en helt ny riktning då hans 30 år långa tjänst som furst Esterházys hovtonsättare avslutades. Oavsett sina tjänsteförpliktelser hade Haydn lyckats få sin musik spridd över kontinenten. Kringresande musiker hade fört hans partitur till Europas metropoler och förlagshus, och han hade en stor skara beundrare i länder som Spanien, Frankrike och England. En av de kringresande musikerna var Johann Peter Solomon, en tysk violinist och konsertimpressario som slagit sig ner i England. Då han fick höra att Haydn slutat som hovtonsättare reste han år 1791 personligen till Wien för att be denne komma till London.

Englands nya, progressiva konsertkultur gjorde Haydn exalterad.

Englands nya, progressiva konsertkultur gjorde Haydn exalterad. I Wien var musiklivet styrt av kyrkan och monarkin. I London var konserterna en offentlig underhållning som eftersträvade ekonomisk vinst, och därför var finansieringen fördelad mellan olika instanser. Haydn var rätt känd i Wien, men i London behandlade publiken och pressen honom som om han varit en världsstjärna. Självaste kungahuset såg fram emot hans uppträdanden. Under sina två besök och fyra år i London skrev Haydn sina mest kända symfonier och blev hedersdoktor vid bland annat Oxford. Det var tydligt att landet favoriserade en germanskt baserad musik: Georg Friedrich Händel (1685–1759) hade gjort en lysande karriär i England, och sedan 1720-talet hade Londons operaliv berikats av de tyska kolleger han hämtat med sig.

Trots att många år förflutit sedan Händels död var den tyska mästarens verk fortfarande högt skattade i London. I Wien tog man del av historisk musik närmast i arkiven, men i London såg man den som en levande del av lokalkulturen. Haydn hörde framföranden av Händels stora verk och framförallt oratorierna Messias och Israel i Egypten gjorde ett enormt intryck. De stora orkesterensemblerna, det detaljerade tonmåleriet, de färggranna harmonierna, de briljanta solopartierna och den kraftfulla, religiösa laddningen visade vad man kan uppnå med toner. Efter att ha hört Messias sade Haydn: ”Händel är den största av tonsättare”. Hittills hade Haydns egna genrer varit symfonin och stråkkvartetten. Händel pekade ut en ny riktning.

Skapelsens tillkomst och fortsatta historia

År 1795 lämnade en av hemlängtan lidande Haydn London för sista gången. Impressario Solomon gav i avskedsgåva The Creation of the World, en text av okänd hand som man funnit i Händels kvarlåtenskap. Texten bygger på tre källor: Bibelns skapelseberättelse och psalmer samt John Miltons Det förlorade paradiset. Haydn såg en potential som uppenbarligen gått Händel förbi. Han lät Gottfried van Swieten, prefekt vid Wiens kejserliga bibliotek, omforma texten till ett tyskspråkigt libretto. Swieten lade till egna dikter och antecknade i marginalen musikförslag som Haydn tog på allvar. Swieten var trots allt en passionerad hobbytonsättare och en adelsman som ekonomiskt understött inte bara Haydn utan också bland annat Beethoven och Mozart.

I oratoriets två första delar berättar kören och ärkeänglarna Gabriel, Uriel och Rafael om skapelsens sju dagar. Händels tonmåleri möter Haydns humor. Exempelvis världens skapelse startar med den ensamma tonen C, tomheten, som trevar sig fram mot sin tids mest dissonanta harmonik, kaos, tills kören i ett enormt crescendo förkunnar: varde ljus. I alla sju dagar färgar Haydn såväl naturfenomen som djur med precis de toner som hör till. Vågor stiger och sjunker i form av skalor, bäckar porlar i form av stillsamma melodier, fåglarna kvittrar på sätt som gör deras arter identifierbara, valar simmar långt nere i basregistret, lejonen ryter, masken krälar lättjefullt.

 Den mot skyarna stigande fugan växer till en musikalisk symbol för en process som nu når sin fulländning.

Den tredje delen handlar om Adam och Eva i Edens lustgård. Haydn avslutar Skapelsen i saliga och positiva tecken; endast Uriels sista, illavarslande ord snuddar vid syndafallet. Genom hela verket har kören som sin huvuduppgift att hylla Gud. Sin allra briljantaste roll får den i avslutningen. Den mot skyarna stigande fugan växer till en musikalisk symbol för en process som nu når sin fulländning.

Uruppförandet av Skapelsen i Palais Schwarzenberg i Wien våren 1798 var en händelse. Trots att konserten var för endast inbjuda adliga och tjänstemän flockades hundratals nyfikna runt konsertsalen för att få höra brottstycken ur verket som redan blivit så omtalat. De som varit närvarande vid konserten hyllade den i tidningar och på torg. Ett år senare arrangerades det första offentliga framförandet i Burg-teatern. Konserten var slutsåld långt före den ägde rum, och även senare visade Skapelsen inga tecken på att förlora sin popularitet. Under Haydns livstid framfördes oratoriet över 40 gånger enbart i Wien, och även utomlands – inklusive i Ryssland och Förenta staterna – framfördes det över 40 gånger. Endast katolska kyrkan ställde sig avvisande till Skapelsen och tillät inte att det framförs i dess utrymmen. Musiken var nämligen för glad i karaktär. Det år 1800 trycka partituret var det första i världen av ett stort verk som, oberoende av var det framförs, går att framföra på två språk: engelska och tyska.

Jaani Länsiö

Soraya Mafi

Soraya Mafi är en lyrisk koloratursopran född i Lanchashire. Hon studerade sång vid Royal Northern College of Music i Manchester och Royal College of Music i London. Hon har tilldelats flera pris och utmärkelser, bland annat Maggie Teyte-priset år 2014 och Susan Chilcott-priset år 2016. År 2015 vann hon andra pris i Kathleen Ferrier-sångtävlingen. 

Under förra säsongen sjöng Mafi Gilda i Giuseppe Verdis Rigoletto på Wales och Irlands nationaloperor och Pamina i W. A. Mozarts Trollflöjten på Opera North i Leeds. Under denna konsertsäsong gör hon Kunigundes roll i Leonard Bernsteins operett Candide och sjunger i Händels oratorium Belsassar på Komische Oper Berlin. Till karriärens tidigare höjdpunkter hör uppträdanden på Glyndebournes operafestival och operan i Rouen som Titania i Benjamin Brittens En midsommarnattsdröm. 

På konsertestrader har Mafi uppträtt med bland annat BBC National Orchestra of Wales, Seattles symfoniorkester, BBC:s symfoniorkester, Bournemouths symfoniorkester, Seattles symfoniorkester, Skottlands kammarorkester och den franska barockorkestern Ensemble Matheus. Hon har gett recital i Wigmore Hall i London, Luxemburgs filharmoni, Crush Room i  Royal Opera House och Lilles operahus samt på lied-festivalerna i Buxton och Oxford. 

Allan Clayton 

Tenor Allan Clayton är lika hemmastadd i barockmusik och vår tids musik som i en romantisk repertoar. Under de senaste åren har han gjort titelrollerna i såväl Brett Deans Hamlet vid operans  amerikanska premiär på Metropolitan som i Benjamin Brittens Peter Grimes och G. F. Händels Jephtha. Under denna säsong sjunger han Peter Grimes på operan i Frankfurt och Royal Opera House i London samt gör rollen som Karl VII i Pjotr Tjajkovskijs Orleanska jungfrun.

Clayton har ett återkommande samarbete med regissör Barrie Kosky på Komische Oper Berlin, senast i uppsättningen av Kurt Weills opera Staden Mahagonnys uppgång och fall. Före det hade han i Koskys regi sjungit Tamino i Mozarts Trollflöjten och titelrollen i Leonard Bernsteins operett Candide. Clayton har sjungit i uppsättningar av Richard Wagners Mästersångarna i Nürnberg på Royal Opera House i London och Bayerische Staatsoper, och sjungit i franska Opéra Comiques uppsättning av Henry Purcells Miranda. I början av året deltog Clayton i uruppförandet av Mark-Anthony Turnages opera Festen i London.

På förra sommarens Proms-festival i London uruppförde Clayton tillsammans med BBC:s filharmoniker och John Storgårds det av Tim Coult beställda verket Monologues for the Curious. Clayton har varit en av festivalens återkommande gäster ända sedan han debuterade på den år 2008.

Alex Rosen

Den amerikanska basen Alex Rosen gjorde sitt internationella genombrott då han samarbetade med den franska barockensemblen Les Arts Florissants. På turnéer ledda av ensemblens grundare William Christie sjöng Rosen i Haydns Skapelsen och Händels opera Acis och Galatea. Han har samarbetat med även andra av världens ledande barockorkestrar, bland annat Pygmalion, Il Pomo d’Oro och Jupiter Ensemble. Rosen samarbetar regelbundet med framstående dirigenter av barockmusik, t.ex. Raphaël Pichon, Leonardo García Alarcón, William Christie och Jonathan Cohen. I december i år är Rosen  solist i J.S. Bachs Juloratorium då det framförs av Gürzenich-orkestern i Köln under ledning av Cohen. 

Under säsongen 2025–2026 debuterar Rosen på Paris nationalopera där han sjunger i det första sceniska framförandet någonsin av Antonia Bembos Ercole amante. Dessutom debuterar han i Carnegie Hall i New York som bassolist i Beethovens nionde symfonis final. På våren turnerar Rosen i Europa tillsammans med Il Pomo d’Oro -orkestern som Achilla i Händels opera Julius Caesar. 

Rosen konserterar regelbundet tillsammans med pianist Michał Biel. År 2018 tilldelades de andra pris i den internationella Hugo Wolf-akademins tävling. Duon har uppträtt på bland annat Victoria de Los Ángeles -liedfestivalen i Barcelona och i Wigmore Hall i London. 

Musikhusets kör

Musikhusets kör är en symfonikör bestående av ca 130 sångare. Kören övar och konserterar i Musikhuset i Helsingfors och idkar ett frekvent samarbete med Musikhusets huvudaktörer Helsingfors stadsorkester, Radions symfoniorkester och Konstuniversitetets Sibelius-Akademi. Kören är grundad år 2011. Sedan år 2017 är körens konstnärliga ledare professor i kördirigering, dirigent Nils Schweckendiek.

Musikhusets körs repertoar består av symfoniska kör- och orkesterverk samt a cappella-verk för stor kör. Kören uppträder flera gånger i året i Musikhusets konsertsal. Den uppträder dessutom på betydande inhemska musikfestspel samt utomlands.

Hösten 2023 konserterade kören i Paris i samarbete med Orchestre de Paris och sommaren 2024 i Storbritannien på inbjudan av Cambridge University Symphony Chorus. Under ledning av John Storgårds har kören och Helsingfors stadsorkester spelat in Einojuhani Rautavaaras Balada och delar ur operan Rasputin. Tillsammans med Nicholas Collon och Radions symfoniorkester har kören spelat in Edward Elgars The Dream of Gerontius.

www.musiikkitalonkuoro.fi

Jonathan Cohen 

Jonathan Cohen gör en uppmärksammad karriär som dirigent, cellist och cembalist. Han är känd för sin passion för kammarmusik och för att lika gärna arbeta med barockoperor som med klassiska symfonier. Han är konstnärlig ledare för amerikanska Handel and Haydn Society, Tetburys musikfestspel och den brittiska ensemblen Arcangelo. Han är musikalisk ledare för den legendariska orkestern för gammal musik i Quebec, Les Violons du Roy. I år har Cohen inlett sitt arbete som Londons Händel-festivals konstnärliga rådgivare.

Cohen har uppträtt på båda sidor av Atlanten med ensembler av olika slag, bland annat Budapests festivalorkester, Basels kammarorkester, Lièges kungliga filharmoniker, Frankrikes radios filharmoniska orkester, New Yorks filharmoniker och Philharmonia Baroque Orchestra i San Fransisco. Denna höst har Cohen för första gången dirigerat även Tampere Filharmonia.

År 2010 grundade Cohen Arcangelo, en ensemble specialiserad på musik från barocken och klassicismen. Ensemblen har upprätt i flera av Europas mest kända konsertsalar, bland annat Berlins och Kölns filharmoni, Wiener Konzerthaus och Barbican Centre i London samt på Salzburgs musikfestspel. Arcangelo har tre gånger gästat Proms-festivalen i London. Cohens och ensemblens omfattande diskografi, bestående av nästan 30 album, har belönats med flera Gramophone-pris och en Grammy-nominering.