Susanna Mälkki ja Helsingin kaupunginorkesteri

Orkestermusik vaknar till liv

Symfoniorkestern i HUOM-projektet

Musikhistorien är en orkestermusikens gränslösa skattkammare. Tonsättarnas kreativitet har tagit sig uttryck i verk efter verk. Efter det första framförandet har vissa av dem lämnats att sova Törnrosas sömn. Vissa av dem har aldrig framförts ens en gång. Vilken betydelse för vår egen tid har verk som av olika skäl lämnats att slumra i glömska? Det finns utmärkta skäl till varför vissa guldkorn blivit älskade och funnit sin plats i orkestrarnas stamrepertoarer. Men historiens dom är inte alltid ofelbar. Vilka tonsättares röster har blivit bortglömda? Vad är det vi inte har fått höra?

HUOM-projektet fokuserar till en början på framförallt de finländska komponerande kvinnor som skrev orkestermusik på 1800-talet och i början av 1900-talet. Deras livsverk har för många förblivit okänd, och helt i onödan. Forskare och arkivpersonal har utfört ett viktigt detektivarbete och hittat  flera okända musikverk. Men att med hjälp av noteditering göra ett manuskript, stämmor eller ett partitur läsligt och därmed möjligt att använda utgör endast en början. Ännu återstår att levandegöra musiken i ett framförande.

Då en orkester samlas för att arbeta under ledning av en dirigent rör det sig om en fysisk akt.  Violiner, blåsinstrument, puka och harpa spelar, och musikstycket blir verkligt. Man hör klangen och uppfattar formhelheten. Fraserna börjar andas. För varje musiker är det viktigt att ha en konkret erfarenhet av att spela ett musikverk. Av denna anledning utgör ”studiedagar” av workshop-modell en viktig del av HUOM-projektet. Manuskripten hämtas från arkiven och placeras på musikernas notställ för att spelas. Ett bortglömt verk får ett nytt liv.

Musik berättar vilka vi är och varifrån vi kommer. En mera pluralistisk, jämställd och mångstämmig bild av historien leder oss vidare, mot ett allt rikare framtida musikliv. HUOM-projektets mål är att berika HSO:s och övriga finländska och internationella orkestrars repertoar. Den slutliga bedömningen av ett verks betydelse som ett självständigt konstverk görs först på en konsert då orkester, dirigent, musiklivets proffs och den musikälskande publiken upplever musiken tillsammans. Musik existerar endast och först då den framförs åt lyssnarna. Detta är den huvudsakligen orsaken till varför en orkester existerar.