År 1904 uruppförde HSO Jean Sibelius violinkonsert under tonsättarens egen ledning. Sedan dess har orkestern framfört verket över 200 gånger. Detta års förstapristagare i Sibelius-violintävlingen vandrar i legendariska fotspår: tidigare vinnare har varit bland annat Oleg Kagan, Viktoria Mullova och Alina Pogostkina. Jaakko Kuusisto komponerade sin symfoni i skuggan av en allvarlig sjukdom. “Jag märker att jag har försökt hitta annorlunda lösningar än i mina tidigare kompositioner.”. Osmo Vänskä hämtar med sig verket för att för första gången få avnjutas av en finländsk publik.
Dirigenten på Helsingfors stadsorkesters konsert på Den finländska musikens dag byts ut. På grund av en olyckshändelse är Osmo Vänskä tvingad att temporärt begränsa sina aktiviteter. I konserten den 8.12. ersätts han av Pekka Kuusisto och Jan Söderblom.
Konsertens program förblir oförändrat. Jan Söderblom dirigerar Sibelius violinkonsert. Solist är Inmo Yang, förstapristagare i Sibelius-violintävlingen. Konsertens senare avdelning, som består av Jaakko Kuusistos symfoni op. 39, dirigeras av Pekka Kuusisto.
Jan Söderblom
Jan Söderbloms mångsidiga verksamhet som dirigent, stämledare, solist och kammarmusiker styrs framför allt av hans vilja att utforska olika möjligheter. Förutom för Finländska kammarorkestern är han även konstnärlig ledare för tre årliga musikfestivaler och därtill uppträder han flitigt som gästande dirigent för de främsta inhemska orkestrarna. Vid sidan av sin tjänst som förste konsertmästare i Helsingfors stadsorkester är han även efterfrågad både som dirigent och stämledare i de nordiska länderna och det övriga Europa.
Jan Söderblom började studera violinspel vid unga år. Under det kraftiga musikaliska uppsvinget i Finland hade Söderblom bland andra Géza Szilvay och Ari Angervo som sina första lärare. Längtan efter internationellt utbyte fick honom att fortsätta sin utbildning under ledning av Endre Wolf, Amadeuskvartetten, Sandor Végh och David Takeno. Förutom med inhemska orkestrar har Söderblom uppträtt som solist med bland andra Sveriges Radios symfoniorkester och Norska Kringkastingsorkestret, Helsingborgs symfoniorkester och Japans filharmoniska orkester. I sin egenskap av passionerad kammarmusiker var Söderblom en av grundarna av Nya Helsingforskvarttetten år 1982.
Efter att redan ha etablerat sig i sin karriär som instrumentalist, antogs Söderblom till Sibelius-Akademins dirigentklass, där han fick undervisning av Jorma Panula och Leif Segerstam. Sedermera har dirigentskapet blivit en allt viktigare del av hans många parallella karriärer. Förutom de inhemska orkestrarna har Söderblom gästdirigerat Skotska kammarorkestern, Lausannes kammarorkester, Orquesta RTVE, Nordwestdeutsche Philharmonie, Leipzigs radiosymfoniorkester (MDR), Danska Radions symfoniorkester, Norska Kringkastingsorkestret, Norrköpings och Helsingborgs symfoniorkestrar och Orchestre National Bordeaux Aquitaine. Som operadirigent har han gästspelat på Kungliga Operan i Stockholm, Norrlandsoperan och Finlands nationalopera. Han har dirigerat uruppförandena av operorna Sport och fritid av Thomas Jennefelt, Svall av Daniel Börtz och Anna-Liisa av Veli-Matti Puumala. Inspelningen av Anna-Liisa på skivmärket Ondine fick en hel del kritikerberöm och nominerades till Editor’s Choice i tidskriften Grammophone.
www.jansoderblom.fi
Inmo Yang
Inmo Yang (f. 1995) blev en av de mesta omtalade violinisterna senast förra våren då han vann första pris i den tolfte internationella Jean Sibelius-violintävlingen. Han hade dock varit känd redan före det: The Violin Channel hade kallat honom för en av sin generations mest begåvade virtuoser, och Boston Globe hade hyllat hans suveräna teknik och vackra klangkänsla.
Yang hade bakom sig tidigare tävlingsframgångar. År 2015 vållade han sensation i Paganini-tävlingen i Genua: han var finalens yngsta deltagare och den första tävlande sedan år 2006 som juryn tilldelat första pris. Dessutom tilldelades han publikpriset samt specialpriset för bästa tolkning av en modern komposition. Efter sin seger uppträdde Yang med flera europeiska och amerikanska orkestrar. Hans instrument var en violin som använts av Paganini. År 2019 publicerade Deutsche Grammophon hans live-inspelning av Paganinins 24 kapriser. Ifjol gav han ut sitt album The Genetics of Strings.
Inmo Yang föddes i Indonesien till en koreansk familj. Hemma närmast bara lyssnade man på musik. Yang började trots detta 5 år gammal spela violin under ledning av en lokal student. 15 år gammal uppträdde han som Koreas radios orkesters solist. Han utbildades från Koreas nationella institut för specialbegåvningar och fortsatte sina studier i Boston under ledning av Miriam Fried. År 2019 flyttade han till Berlin för att studera för Antje Weithaas på Hanns Eisler-högskolan.
Inmo Yangs instrumenty är en Guadagnini-violin från år 1722. Instrumentet tillhör konstnären Jane Ng som via Beare’s International Violin Society lånat den till Jean Sibelius-violintävlingen.
Pekka Kuusisto
År 2023 inleder Pekka Kuusisto sitt arbete som Helsingfors stadsorkesters första gästdirigent och andra konstnärliga ledare. Han är Norska kammarorkesterns konstnärliga ledare, Mahler-kammarorkesterns konstnärliga samarbetspartner och Basels symfoniorkesters residensartist. Han samarbetar med även San Fransiscos symfoniorkester (Collaborative Partner) och Die Deutsche Kammerphilharmonie Bremen (Artistic Best Friend). Under den gångna konsertsäsongen har Kuusisto debuterat som dirigent med bland annat Birminghams symfoniorkester och Göteborgs symfoniorkester.
Som violinsolist gjorde Kuusisto för en tid sedan en uppmärksammad debut med Berlins filharmoniker. Hösten 2021 uruppförde han Bryce Dessners violinkonsert tillsammans med Frankfurts radios orkester och Ariane Matiakh. Verket har blivit mycket populärt och Kuusisto har sedermera framfört det tillsammans med Philharmonia Orchestra, San
Franciscos symfoniker, Orchestre de Paris, Deutsche Symphonie-Orchester Berlin och Chicagos symfoniker under ledning av bland annat Santtu-Matias Rouvali och Esa-Pekka Salonen. Kuusisto uruppförde Thomas Adés Märchentänzen med Radions symfoniorkester under tonsättarens ledning. Senare har han framfört verket med Barcelonas och Göteborgs symfoniker, Danmarks radios orkester och Los Angeles filharmoniker. Under de senaste åren har Kuusisto uruppfört violinkonserter av även Sauli Zinovjev, Daniel Bjarnason, Anders Hillborg, Philip Venables och Andrea Tarrodi.
Kuusisto har en omfattande diskografi vars nyaste utgivningar är Adés konsert, gjord i samarbete med Radions symfonikonsert och Nicholas Collon, samt en CD gjord i samarbete med violinist Vilde Frang och Deutsche Kammerphilharmonie,
Pekka Kuusistos instrument är en Antonio Stradivari ”Scotta” (1709). Violinen är i privat ägo och utlånad via auktionshuset Tarisio.
Jean Sibelius: Violinkonsert d-moll op. 47
Jean Sibelius (1865–1957) mest betydande kompositioner blev i slutändan alltid annorlunda än de från början var tänkta att bli. Verken skrevs om minst en gång, och ibland var det först efter två eller tre premiärer som Sibelius vågade meddela att verket var färdigt. Även violinkonserten (1904/1905) hade en besvärlig födelseprocess. Sibelius ville skriva ett monumentalt verk med en möjligast virtuos solostämma. Detta visade sig leda till problem.
Sibelius hade nyss flyttat till Helsingfors men trivdes bättre på krogen än hemma. Han arbetade oregelbundet och hade svårt att komma igång med sitt nya verk. Men då inspirationen väl slog till försvann alla hämningar. Violinkonserten blev mycket lång och rapsodisk, och innehöll teman och passager av enbart showkaraktär. Verket blev alldeles för svårt för solisten, violinisten Viktor Novácek, som dessutom fick noterna försenat. Uruppförandet blev uppenbart en katastrof och verket fick ett kyligt mottagande. Numera har violinkonsertens originalversion dock funnit sin plats i konsertprogrammen.
Sibelius själv såg vad som gått på tok. Han skar bort onödiga passager, gjorde ändringar i solopartiet och skar bort en hel kadens. Verket blev därmed mera enhetligt, och solopartiet blev mera tacksamt utan att framstå som mindre virtuost för det. Den nya versionen uruppfördes år 1905 av Karel Halíř på Berlins filharmonikers konsert under ledning av Richard Strauss.
Den första satsen börjar med ett att måla upp ett landskap i vilket solisten inträder nästan oförmärkt med ett tema som liksom efter hand finner sin kontur. Genomföringen är ovanligt nog placerad i violinens omfattande solokadens. Den andra satsen kulminerar i violinens passionerade dubbelgrepp, varefter följer en lång passage som leder till en länge väntad dur. Den av virtuosa löpningar präglade finalen karaktäriserades av kritikern Donald Francis Tovey som en polonäs för isbjörnar.
Jaakko Kuusisto: Symfoni
Violinist, tonsättare och dirigent Jaakko Kuusisto (1974–2022) hade ett stort inflytande på det finländska musiklivet. Redan på 1980-talet förbluffade han TV-tittare som barnvirtuos i TV-programmet Viuluviikarit ihmemaassa. På 1990-talet vann han första pris i Kuopio violintävling och var finalist i Sibelius-violintävlingen. Som konsertmästare för Sinfonia Lahti blev han en av Finlands viktigaste arrangörer: i hans händer fick låtar av popikoner i stil med Abba och Queen symfoniska reainkarnationer. Under sina sista år arbetade Kuusisto som Uleåborgs symfoniorkesters första gästdirigent och Kuopio stadsorkesters chefdirigent.
Som tonsättare gick Kuusisto sin egen väg. Han var inte intresserad av stela stilistiska ramar och en akademisk intellektualism utan valde att skapa konst med hjärtat, utgående från den instinkt han införskaffat som musiker. Han litade på sitt öra och sin stilkänsla. Det existerar ingen specifikt kuusistosk stil: materialet fick diktera hurdan musiken blir. De tre kammarmusikverken i serien Play för ännu tankarna till modernism medan violinkonserten tar fasta på virtuosromantik ur ett modernt perspektiv. I pianostycket Jurmo kan man ana impressionistiska influenser medan operan Is, som bygger på Ulla-Lena Lundbergs roman, går i den finsk-nationella operatraditionens fotspår.
Att få skriva den av Osmo Vänskä och Minnesotas orkester beställda symfonin (2022) utgjorde för Kuusisto kulmen på en långvarig dröm. Verket skrevs långsamt, i korta snabba ryck, och han lämnade efter sig två färdiga partier: den första satsens början, och en del av den andra satsen. Dessutom hade han hunnit uttrycka tanken att symfonin kanske skulle bestå av två satser. Vid Kuusistos död var sammanlagt tio minuter av symfonin färdig. Verket har kompletterats av Jaakkos bror Pekka i samarbete med notgrafiker Jari Eskola. Deras mål har varit att forma en symfoni som så långt som möjligt förbli Jaakkos intentioner trogen.
Symfonin är delvis självbiografisk. Det går att uppfatta några för Kuusistos musik ovanliga, nya nyanser: glimtar av förtvivlan, ögonblick som vittnar om hur livet kan överraska. Musiken innehåller minnen av en sång som Kuusisto skrev för sin blivande hustru Maija. Det finns också allusioner till det ljudlandskap som omger en i magnetröntgen, och till radioaktiva strålar som attackerar cancerceller.
Codans rytmer följer exakt Finska vikens fyrars, sjömärkens och övriga navigationsljus positioner. ”För Jaakko var rutterna välkända. Följer man signalerna kan man tryggt navigera genom skärgården ut mot det öppna havet”, berättar Pekka.
