”Pablo Gonzaléz skapar ett musikaliskt kosmos i vilket musiken breder ut sig och andas, han låter instrumentgrupperna och solisterna samtala och skapar en kontakt till publiken. Det är inte många dirigenter som lyckas göra dylikt.” (La opinión de Málaga)
Einojuhani Rautavaaras produktion utgör en av de röda trådarna i stadsorkesterns historia. I slutet av violinkonserten hör man tonsättarens känslosamma återkomst till sina studieår i New York.
Pablo González
Den spanska dirigenten Pablo González (f. 1975) studerade vid Guildhall School of Music and Drama i London. Han slog igenom internationellt då han i början av 2000-talet vann första pris i både Donatella Flick- och Cadaqués-dirigenttävlingarna.
González är Spaniens radios och televisions symfoniorkesters (RTVE) chefdirigent samt bolagets körs och orkesters konstnärliga ledare. Han har tidigare arbetat som Barcelonas symfonikers chefdirigent, Granadas stadsorkesters första gästdirigent och som Londons symfoniorkesters assisterande dirigent. González samarbetar regelbundet med kända orkestrar och solister såväl i sitt hemland som internationellt. HSO dirigerade han senast hösten 2021.
Kärnan i González repertoar består av ryska och tyska orkesterverk. Han är intresserad av även opera- och körmusik, och har därtill dirigerat flera uruppföranden av spanska och katalanska verk.
I Helsingfors dirigerar González Richard Strauss tondikt Ein Heldenleben. González anser att tonsättaren eftersträvat att utmana våra typiska uppfattningar om hjältar och antihjältar. Dirigenten har stolt noterat att det är hans landsman Miguel de Cervantes romanklassiker Don Quijote som har påverkat den tyska tonsättarens syn på hjältemodets avigsidor.
http://www.pablogonzalez.eu/#cover
Tobias Feldmann
Tobias Feldmanns (f. 1991) repertoar går från Mozart och Beethoven till Bartók och Rautavaara. Han började spela violin då han var sju år gammal. Karriären startade år 2012 då Feldmann tilldelades första pris i Deutscher Musikwettbewerb och tredje pris i Joseph Joachim-tävlingen. År 2015 fick han en placering i Queen Elisabeth-tävlingen. 26 år gammal utnämndes han till professor vid musikhögskolan i Würzburg. Numera är han professor vid Felix Mendelssohn Bartholdy-konsthögskolan i Leipzig.
Under konsertsäsongen 2022-2023 debuterar Feldmann med Helsingfors stadsorkester, BBC National Orchestra of Wales och Berns symfoniker. Han har kallats att uppträda på nytt med Residentie-orkestern i Haag, Bournemouths symfoniorkester och BBC:s filharmoniker. Feldmann har samarbetat med bland annat Nathalie Stutzmann, John Storgårds, Nicholas Collon, Reinhard Goebel och Marin Alsop.
År 2018 spelade Feldmann in Einojuhani Rautavaaras violinkonsert i samarbete med Orchestre Philharmonique Royal de Liège. Enligt Musicweb-international.com -sajtens recension spelar Feldman med ”en anmärkningsvärt vacker ton och suverän teknik som är perfekt lämpad konsertens sångbara dimensioner”. I tolkningen hör man såväl de för Rautavaara så viktiga fågelmotiven som New Yorks Fifth Avenues skiftande ljudvärld.
https://www.tobias-feldmann.com/
Einojuhani Rautavaara: Violinkonsert
Einojuhani Rautavaaras musik var mera mångsidig och heterogen än knappt en enda annan av hans generations tonsättares. 1950-talets modernistiska uttryck ersattes snabbt av en romantik som karaktäriserades av en mjuk klangbild och en mer eller mindre tonal melodik och harmonik. Hymnartade treklanger i bleck eller stråkar skapade en ”disig impressionism”, och i bakgrunden skymtade en tonal arkitektur. Rautavaara var både en intellektuell modernist och konstruktivist och en intuitiv mystiker och romantiker. Mysticismen framträdde i bruket av religiös-metafysiska motiv. Som tonsättare såg Rautavaara sig själv som ”endast ett verktyg [för ngt större].”
För Rautavaara var solokonserten ett drama, en konflikt mellan individen och massan. Violinkonsertens upphov finns i Jean Sibelius-violintävlingen år 1975 där det obligatoriska solonumret var det av Rautavaara beställda stycket Variètude. Rautavaara blev mycket tagen av rumänen Eugen Sârbus tolkning av Variètude; han fann den idealisk, dramatisk och kontrollerad. Sârbu, som i tävlingen tilldelades tredje pris, beskrevs av tonsättaren som demonisk, ”paganinilik” och tekniskt suverän.
Idén att skriva en violinkonsert föddes redan under Sârbus och Rautavaaras första samtal. Ett samarbete startade, och varje gång Sârbu gästade Finland testade han de texturer tonsättaren denna gång hade skrivit. Finalens slutkläm blev till i New York år 1977.
I det trycka partiturets förord jämför Rautavaara konserten med en resa: soloviolinen möter ständigt nya landskap och situationer. Den första satsen beskriver han som en syntes av en klassisk första sats och en långsam sats. Den andra satsen är i sin tur en syntes av ett scherzo och en final. I den första satsens kadens har Rautavaara gett orkesterns instrument sina egna mellanrepliker. Den andra satsens kadens har en utskriven början, men solisten uppmanas komponera fortsättningen. Codan blickar tillbaka till de pulserande kvällsljus Rautavaara på 1950-talet såg på Manhattan då han vistades där som stipendiat.
Strauss: Ein Heldenleben op. 40
Richard Strauss kompositionsproduktion är tydligt fokuserad på två genrer: den symfoniska dikten och operan. Sina mest betydande symfoniska dikter skrev Strauss före år 1900. Den åttonde i serien, Ein Heldenleben (En hjältes liv, eller Ett heroiskt liv), fullbordades år 1898.
Trots tonsättarens protester har verket uppfattats som självbiografiskt eftersom det innehåller över 30 citat ur Strauss egna kompositioner. Strauss ville inte dra på sig verkets hjältes mantel. Men han var uppenbart fascinerad av den nietzscheanska tanken om en övermänniska som står ovanför alla andra.
”Det behövs inget program. Det räcker med uppgiften om en hjälte som strider mot fiender”. Trots denna kommentar gav Strauss de olika avsnitten beskrivande titlar. Deras avsikt var att förklara sådana musikaliska lösningar som kunde låta underliga, samt att göra det lättare att hänga med i det långa verket. Senare tog Strauss mellantitlarna bort ur partituret.
Den symfoniska dikten startar med valthornens heroiska tema som beskriver huvudpersonen, Hjälten. Texturen tätnar, olika sidor av hjältens karaktär träder fram. Efter en paus dyker Hjältens motståndare upp. Spydiga träblåsare och ett trögt tubamotiv beskriver småsinta äckelpottor. Troligen hänvisar Strass till musikkritiker som attackerat honom. Efter ett högtidligt mellanparti börjar spydigheterna på nytt, men denna gång med mindre entusiasm.
Hjältens livsledsagarinna är ett porträtt av Strauss hustru, sopranen Pauline de Anha. Soloviolinen flirtar, blir emellanåt eftertänksam, går till sist med i ett brett, romantiskt kärlekstema. Hjältens motståndare klipper av stämningen. Sedan hörs en avlägsen fanfar och vi är på slagfältet. Omgivet av krigiskt larm omvandlas hjältens tema till en ilsken marsch. Hjälten på slagfältet avslutas med huvudpersonens uppenbara seger: hjältetemat klingar mäktigt i stråkarna.
Strauss alltså förnekade att Ein Heldenleben handlar om honom själv. Men Hjältens fredliga bragder åtminstone snuddar vid hans musik: avsnittet innehåller motiv ur Strauss andra symfoniska dikter, bland annat Also sprach Zarathustra, Till Eulenspiegel, Don Quixote, Don Juan, Macbeth och Tod und Verklärung.
I det sista avsnittets början gör motståndarna igen för en stund sin röst hörd. Hjältens avsked till livet hänvisar till den tidigare striden, men allt blir fridfullt då violinen och valthornet inleder en ljus duett.
