Helsingfors, Berlin, Oslo, Los Angeles - Kaija Saariahos Vista är ett verk beställt av fyra filharmoniska topporkestrar. Solist i Robert Schumanns pianokonsert är Kirill Gerstein. Att spela med en orkester utgör för honom något extra. ”Att få spela musik och få skapa klanger i samarbete med otroligt begåvade människor ger upphov till en mycket speciell känsla av att vi tillsammans utför något magiskt.”
Helsingfors stadsorkester har äran att uruppföra Kaija Saariahos nya orkesterstycke. Ton-sättaren kom på styckets titel under en bilresa på USA:s västkust: ”Vid utkiksplatser fanns alltid vägskyltar med texten ’vista’. Före resan hade jag fullbordat ett mångårigt arbete, en ny opera, och nu öppnade sig nya landskap helt bokstavligt framför mig.”
Solist i Robert Schumanns pianokonsert är Kirill Gerstein. Att spela med en orkester utgör för honom något extra. ”Att få spela musik och få skapa klanger i samarbete med otroligt begåvade människor ger upphov till en mycket speciell känsla av att vi tillsammans utför något magiskt.”
Robert Schumann: Pianokonsert
Robert Schumann (1810–1856) lärde sig att komponera genom att fokusera på en enda genre åt gången. Genom hela 1830-talet komponerade han endast pianomusik avsedd att framföras av honom själv och hans blivande hustru Clara Wieck. Efter bröllopet skrev Schumann närmare 150 solosånger under ett års tid. 1841 inledde han en period då han komponerade endast orkestermusik. Resultatet blev ett par fullbordade och ett par ofullbordade symfonier samt en Konsertfantasi i en sats för piano och orkester.
Konsertfantasin uruppfördes av Clara Schumann. Hon var imponerad: ”Om man övar in den noggrant bör den ge lyssnarna stor utdelning. Pianot är mycket skickligt vävt ihop med orkestern. Det är omöjligt att höra pianot utan orkestern och vice versa.” Efter två framföranden glömdes verket dock bort, och ingen förläggare ville publicera noterna. År 1842 tog Schumann fasta på att komponera kammarmusik.
Schumann hade ända sedan tonåren varit intresserad av att skriva en stor pianokonsert. Men han hade inte kommit på hur han kunde kombinera sitt poetiska uttryck med tidens förkärlek till det heroiska. ”Vad gäller konserter”, skrev han år 1839 till Clara, ”har jag redan sagt att jag inte kan skriva för virtuoser och jag måste hitta på något annat istället.” Sex år senare kom han på något annat. Han grävde fram sin gamla Konsertfantasi och omarbetade den till den första satsen i pianokonserten i a-moll (1845).
Pianokonserten torde inte ha blivit av om inte Schumann redan så grundligt satt sig in i hur man skriver solopianomusik, symfonier, solosånger och kammarmusik. Pianokonserten blev å ena sidan en välbalanserad duett mellan solist och orkester, å andra sidan ett verk som kan uppfattas som en symfoni med ett soloparti. Framförallt rör det sig dock om ett konserterande kammarverk vars nedtonade virtuosa drag understryker det attraktiva i ett demokratiskt musicerande. Redan de första takterna avslöjar att verket är allt annat än konventionellt. Pianot tar genast ledningen, men orkestern besvarar dess utmaning desto mera modest. För att vara en romantisk konsert är verket påfallande måttfullt. Dess fantasi-struktur och för tiden nya, sk. cykliska form inspirerade dock flera senare tonsättare, t.ex. Liszt och Brahms, att göra innovationer som var ännu mera vågade än Schumanns.
Claude Debussy: Pièce pour le Vêtement du blessé
Claude Debussy: Berceuse héroïque
Claude Debussy: Les soirs illumines par l’ardeur du charbon
Claude Debussy: Élégie
Claude Debussy: Étude retrouvée
Kaija Saariaho: Vista
"Kaija Saariaho är en av vår tids monumentala tonsättare. Man kan säga så mycket fint om hennes musik, framförallt om hennes musik för stor besättning… Jag känner också på mig att hennes musiks starka närvaro genom åren har utgjort en viktig rollmodell för unga generationer, inte minst för unga kvinnor som av Saariahos musik har inspirerats och sporrats att själva arbeta med musik. Det är ingen tvivel om att hennes mångsidiga verkan kommer att forma musiken även i framtiden.”
Så här sade isländska Anna Thorvaldsdottir i BBC Music Magazines enkät. 174 ledande tonsättare jorden runt berättade vem de anser vara den genom tiderna största tonsättaren. Första plats fick J.S. Bach. Av levande tonsättare stod högst på listan – som nummer 17 – Kaija Saariaho (f. 1952).
Internationellt är Saariaho mest känd som framförallt operatonsättare tack vare bl.a. operorna
L’Amour de loin (2000) och Adriana Mater (2006). Saariahos femte opera är Innocence (2018), med libretto av Sofi Oksanen. Corona-situationen har lett till att premiären blivit uppskjuten.
Det av Ingmar Bergman inspirerade verket Laterna Magica uruppfördes i Berlin år 2008, och det av den persiske poeten Rumis texter inspirerade verket Circle Map uruppfördes i Amsterdam under ledning av Susanna Mälkki år 2012. Nu uruppförs Vista (2019) som är komponerat på sambeställning av Helsingfors stadsorkester, Berlins filharmoniker, Oslos filharmoniker och Los Angeles filharmoniker.
Saariaho kom på verkets titel (”utsikt”, ”vy”) under en resa på Amerikas västkust: ”Vi körde från Los Angeles mot San Diego. Vid utkiksplatser fanns alltid vägskyltar med texten ’vista’. Samtidigt kretsade material för det nya verket runt i huvudet på mig. Och det var så det började. Före resan hade jag fullbordat ett mångårigt arbete, en ny opera, och nu öppnade sig nya landskap helt bokstavligt framför mig.”
