Mathis der Maler

Susanna Mälkki

Susanna Mälkki har arbetat som Helsingfors stadsorkesters chefdirigent sedan år 2016. Med hjälp av temaår som kretsat kring Frankrike, Tyskland, Förenta staterna och Storbritannien, Italien, Fjärran Östern och Ryssland och det slaviska musikarvet har orkestern och publiken gjort musikaliska resor jorden runt. Säsongen 2022/23 avslutar Mälkki sin period som orkesterns chefdirigent. Säsongens tema är Finland och finländsk musik.

Mälkki är en av sin generations mest uppskattade dirigenter. Hon har varit Los Angeles filharmonikers första gästdirigent sedan år 2017 och samarbetar regelbundet med flera av världens ledande orkestrar, bland annat Berlins filharmoniker, Münchens filharmoniker, Bayerns radios symfoniorkester, Concertgebouw-orkestern i Amsterdam och Londons symfoniorkester samt New Yorks filharmoniker och de övriga amerikanska ”Big 5” -orkestrarna.

Mälkki arbetar regelbundet i de mest betydande internationella operahusen såsom La Scala i Milano, Metropolitan i New York, Staatsoper Wien och Paris opera. Säsongen 22/23 dirigerar hon Kaija Saariahos opera Innocence på Royal Opera House i London och  Puccinis Il Trittico på Gran Teatre del Liceu i Barcelona.

På inbjudan av Pierre Boulez arbetade Mälkki 2006-2013 som konstnärlig ledare för Ensemble Intercontemporain i Paris. Hon har lett uruppföranden av flera av vår tids viktigaste tonsättare. Under Mälkkis sju år som chefdirigent har Helsingfors stadsorkester profilerat sig som en orkester med en rik, varierande repertoar som innefattat flera betydande uruppföranden och internationella sambeställningar. Under Mälkkis ledning har HSO uruppfört bland annat Kaija Saariahos Vista, Felipe Laras Double Concerto och Enno Poppes FETT. Beställningsserien Helsngfors-variationer startade på Mälkkis initiativ och fortsätter fram till åtminstone år 2025.

Mälkki inledde sin musikerbana som cellist. Hon vann första pris i Åbo cellotävling år 1994 och arbetade i tre års tid som alternerande solocellist i Göteborgs symfoniorkester. Hon har tilldelats bl.a. Pro Finlandia-medaljen och är Riddare av Franska Hederslegionen.

www.susannamalkki.com

Pekka Kuusisto

Pekka Kuusisto (f. 1976) blev redan på 1980-talet känd som barnviolinist i det populära TV-programmet Viuluviikarit musiikkimaassa. Kuusistos talang och intelligens charmade den finländska publiken i såväl hemmasofforna som på konsertestraderna. Sitt stora genombrott gjorde han i och med segern i Jean Sibelius-violintävlingen år 1995. Sedan dess har han förblivit en av de internationellt mest kända finländska instrumentalisterna.

Under de senaste åren har Kuusisto börjat uppträda som även dirigent. Under denna konsertsäsong dirigerar han bland annat Saint Paul Chamber Orchestra, Philharmonia-orkestern i  London, Svenska kammarorkestern och Deutsche Kammerphilharmonie. Helsingfors stadsorkester dirigerade han senast i mars i år. År 2023 inleder han sitt arbete i HSO:s konstnärliga ledarteam tillsammans med tonsättare Anna Clyne och dirigent Jukka-Pekka Saraste.

Magnus Lindbergs violinkonsert är troligen den solokonsert Kuusisto framfört allra mest efter Sibelius violinkonsert. Han har uppträtt som både verkets solist och dirigent, men också som dess solist och dirigent på en och samma gång. ”Nästa gång borde man väl sätta sig i musikerleden för att få en ny upplevelse”, säger Kuusisto. Han har framfört verket under ledning av Lindberg själv och har av denne fått tillstånd att ersätta kadensen med en improvisation. ”Det är extra njutbart att få göra det nu då verket är så bekant för mig.”

”Redan då jag hörde Lisa Batiashivilis skivinspelning kände jag på mig att verket passar mig”, säger Kuusisto. ”Det är något bekant i solistens roll, kanske det kommer från Sibelius, och stämman är utmanande men belönande. Att memorera dess rytmik hjälper mig att förbereda framföranden av även andra verk. Formlösningen är stark, en fint förverkligad version av  solokonserters typiska ’från motgång till seger’-idé.”

Kuusistos instrument är en ”Scotta” (1709) av Antonio Stradivari som ägs av en privat part. Violinen är utlånad av auktionskammaren Tarisio.

Magnus Lindberg: Violinkonsert nr 1

Magnus Lindberg (f. 1958) är en av de internationellt mest framförda moderna finländska tonsättarna. I likhet med Kaija Saariaho och Esa-Pekka Salonen blev han känd som en medlem av Korvat auki-föreningen som utvidgade den finländska tonkonsten med de mest populära och radikala dragen i centraleuropeisk modernism. Lindbergs genombrott skedde med det år 1985 skrivna verket Kraft. I instrumentbesättningen finner man bland skrot från soptippar.

Med årens gång har Lindbergs tonspråk sökt sig mot en allt mera melodisk och konsonant riktning. Den första violinkonserten är ett av Lindbergs många solistiska verk och av dem det troligen mest framförda och mest hyllade. The New York Times prisade verket i dess uruppförande, Gramophone jämförde innehåll och stil med Alban Bergs konsert och The Guardian menade att det rör sig om en av de finaste violinkonserterna på flera årtionden. Verket har spelats in redan två gånger: år 2007 av Lisa Batiashvili, RSO och Sakari Oramo, och år 2013 av Pekka Kuusisto som Tapiola Sinfoniettas solist och dirigent.

Verket i tre satser fullbordades år 2006 för Mostly Mozart-festivalen där Lisa Batiashivili uruppförde det. Kanske man i partituret kan finna något av både beställare och solist: sammansättningen är mozartskt måttfull, orkesterpartiet är kammarmusikaliskt och transparent, och solisten får flera tillfällen att briljera. Trots vissa aggressiva inslag är det virtuosa solopartiet melodiskt. Den första satsen startar trevande och leder stegvis till konsertens dramatiska tyngdpunkt, den andra satsen, i vilken violinen får en allt mera framträdande roll. En omfattande och improvisatorisk solokadens leder till finalens eldiga danssteg.

Paul Hindemith: Mathis der Maler, symfoni

Tysken Paul Hindemith (1895–1963) var en av de tiotals tonsättare som under nazistregimens första år måste göra ett val mellan sitt samvete och en monstruös regims krav. Som lärare hade Hindemith följt med hur kolleger fick sparken och bannlystes på grund av felaktiga åsikter. Hindemith lyckades behålla sin tjänst genom att hålla inne med  sina åsikter och tiga om sin hustrus judiska bakgrund. Vad han egentligen tänkte uttryckte han i sin musik, framförallt i Mathis der Maler (1934). Verket existerar som såväl en symfoni som en opera.

Hindemith hade i redan flera år velat göra en opera om bildkonstnären Matthias Grünewald (1470–1528). Det finns få biografiska uppgifter om Grünewald, men i det av Hindemith själv skrivna librettot överger Grünewald sin tjänst som ärkebiskopens hovkonstnär för att delta i Tyska bondekriget. Krigets råhet får honom att fly till skogens frid. Pinad och uppmuntrad av himmelska visioner inser han att han måste återvända till sin konst. Som ett slags förarbete för operan skrev Hindemith en symfoni som i komprimerad form presenterar operans centrala motiv, melodier och teman.

Operan har en kronologisk handling, symfonin däremot består av narrativa tablåer. De tre satserna utgår från Grünewalds mest kända verk, altartavlorna i Isenheims kloster.

Änglakonsert är som en vision av psalmer som lugnt flödar ner från himlen. Den andra satsen Kristi gravläggning skildrar avsägelse, frid och hopp. Den mest dramatiska satsen är den sista, Den helige Antonius frestelse. Mitt bland av eld svedda ruiner ligger en munk som kämpar med demoner. 

Vare sig symfonin kan sägas ha ett politiskt tema eller inte sattes HIndemiths musik efter uruppförandet i spelförbud i Tyskland. Operan hade premiär i Zürich år 1938, samtidigt som Hindemiths andra verk fanns med i Düsseldorf på utställningen över degenererad musik.

Före Hindemith år 1940 rymde till Förenta staterna skrev han: ”Det finns endast två saker värda att eftersträva: god musik och ett rent samvete.”