Presentation

Vi förberder som bäst en säker konserthöst och kommer att informera om konsertrutiner och biljettförsäljning i augusti.

Förlora, försvinna, förintas, förglömmas. Tonsättaren Nikolaj Roslavets biografi präglas av utradering. I flera årtionden försökte sovjetsystemet sudda ut Roslavets ur sina kartotek, kataloger, arkiv och konsertprogram. Detta närapå lyckades. Man trodde länge att den första violinkonsertens partitur hade försvunnit, men år 1989 hittades det i ett arkiv i Moskva. Violinist Simone Lamsmsa studerade in partituret på tio dagar då hon med kort varsel måste hoppa in som solist. Risktagningen lyckades. Verket har stannat i hennes repertoar. 
 

Justė Janulytė: Apnea

Justė Janulytė (f. 1982) studerade komposition vid Litauens musik-och teaterakademi under ledning av bl.a. Osvaldas Balaskauskas. Senare deltog hon i bl.a. Luca Francesconis och Helena Tulvens mästarkurser. Hon slog igenom år 2004 med verket White Music som belönades i Litauens tonsättarförbunds kompositionstävlings kammarmusikkategori. Senare har hon belönats i bl.a. Paris internationella tonsättarrostrum. År 2011 tilldelades hon Litauens kulturministeriums pris. År 2013 framfördes verket Sandglasses i Bryssel i samband med att Litauens period som EU:s ordförandeland avslutades. Janulytè arbetar som lärare vid Litauens musik- och teaterakademi.

Janulytės verk har framförts på flera internationella festivaler för ny musik och på bl.a. Ensemble Moderns, Estlands nationella manskörs och Wales nationalorkesters konserter. Hon har skrivit framförallt kammarmusik och verk för ensembler med homogent klingande instrument. Hennes musik präglas ofta av gradvisa transformationer i t.ex. klangfärg och artikulation. Musiken har en meditativ karaktär. Den föds som ur tomma intet, kommer stegvis allt närmare och försvinner sedan igen ur sikte.

Apnea för stråkorkester skrevs år 2021 på beställning av föreningen Musica femina münchen e.V.. Uruppförandet ägde rum på Münchens kammarorkesters konsert i München den 16.6.2021 under ledning av Clemens Schuldt. Tonsättaren berättar att verket hänvisar till korona-pandemin, som har gett helt nya och djupa betydelser åt frågor som har att göra med människans andning och dess betydelse för vår överlevnad. I Apnea spelar musikerna i femton minuter utan att få pauser. Enligt Janulytė befinner sig både musikerna och lyssnarna på  en ”existentiell resa” så länge stycket varar. 

 

Anatolij Ljadov: Fragment de l'apocalypse op. 66

”Han kan sitt hantverk, det han säger är personligt, greppet är genuint poetiskt; han har humor, smak och begåvning. Och ändå ger han oss varje år högst tio notark musik.” Kritiker V. Karatygins kommentar då tonsättaren Anatolij Ljadov (1855–1914) fyllde femtio säger allt. Ljadov var utan tvivel begåvad, men också loj och oföretagsam.

Han studerade piano och violin vid Petersburgs konservatorium, Han tog dessutom kompositionslektioner av Nikolaj Rimskij-Korsakov men var närvarande så sällan att han för två års tid blev avskedad från konservatoriet. Senare undervisade Ljadov bl.a. komposition och musikteori vid samma lärosäte. Hans mest kända elever var Sergej Prokofjev och Nikolaj Mjaskovskij.

Med tanke på att Ljadov tydligen aldrig hade brist på idéer blev hans produktion liten. Men han fann det svårt att arbeta långsiktigt, och därmed är det förståeligt att produktionens tyngdpunkt vilar på relativt korta, för antingen piano eller orkester komponerade miniatyrer. Nästan alla större verk förblev på idéstadiet.

Samma tröghet ledde enligt legenden till att Ljadov fördärvade sina chanser att vinna berömmelse utanför Ryssland. År 1909 bad Ryska baletten honom att skriva ett nytt verk. Projektet avancerade inte och balettbeställningen gick till en ung Igor Stravinsky. Hans karriär tog fart i och med Eldfågeln.

Orkesterstycket Fragment de l'apocalypse (1910-12, op. 66) är ett ypperligt exempel på Ljadovs fenomenala förmåga att skapa musik med en stark stämning. Stycket uruppfördes i Petersburg år 1912 under ledning av Aleksandr Siloti. Ljadov var missnöjd med musiken i styckets slut och övervägde att skriva om den. Han iddes aldrig göra det.

 

Nikolaj Roslavets: Violinkonsert nr 1

Ännu på 1920-talet var Nikolaj Roslavets (1881–1944) en nästan lika känd tonsättare i sitt hemland Sovjetunionen som till exempel Prokofjev, Mjaskovskij och Sjostakovitj. Hans modernistiska tonspråk utgick från ”syntetiska ackord”, dvs. ackord som utvidgade den traditionella tonalitetens uttrycksmedel i helt nya riktningar. Roslavets arbetade som direktör för konservatoriet i Charkov. Han var dessutom musikredaktör och publicerade artiklar om bl.a. Schönberg.

Allt förändrades år 1929. Experiment var förbjudna, all konst måste vara lättfattlig och begriplig. Roslavets utlystes till en folkets fiende: hans musik fick inte framföras och han förvägrades medlemskap i Sovjetunionens tonsättarförbund. En tid arbetade han som dirigent och som avdelningschef på en musikteater, sedan tog han emot jobb var han fick dem. Efter Roslavets död konfiskerades alla manuskript som fanns i hans våning. Vissa försvann för alltid. Roslavets namn fick inte nämnas i sovjetiska musikencyklopedier. Man ”glömde” var han hade begravts. Gravplatsen lokaliserades först år 1990.

Roslavets gjorde en långsam comeback till musikhistorien i samband med Sovjetunionens  sönderfall. Flera av hans verk är dock alltjämt försvunna, bland dem vissa orkesterverk, den andra stråkkvartetten och två av fem violinsonater. Kvar finns bl.a. en kammarsymfoni, tre pianotrion, två cellosonater, flera pianokompositioner samt två violinkonserter.

I flera årtionden existerade den första violinkonserten (1925) endast i form av ett pianopartitur. Orkesterpartituret antogs ha blivit förstört, men det hittades i Moskva år 1989. Musiken är färgstark och personlig. Verket påminner på många sätt snarare om en komplex symfonisk dikt än om en traditionell solokonsert.

 

Igor Stravinsky: Petrusjka (1947)

Igor Stravinskys (1882–1971) första succé var Eldfågeln, skriven för Sergej Djagilevs Ryska balett. Den framgångsrika premiären i Paris år 1910 ledde till att Djagilev smidde medan järnet var varmt. Han beställde en ny balett. Stravinsky började planera ett verk som senare blev Våroffer. Samtidigt arbetade han på ett verk för piano och orkester som inspirerats av idén om en docka som plötsligt vaknar till liv. Djagilev uppmanade Stravinsky att göra en balett på basen av ämnet. I samarbete med scenografen Alexandre Benois skapade tonsättaren ett scenario med dockan Petrusjka i huvudrollen.

Petrusjka hade premiär i Paris den 13.6.1911. Musiken, koreografin, iscensättningen och Vaslav Nijinsky i rollen som Petrusjka skapade sensation. Senare sammanställde Stravinsky två sviter med musik ur baletten: en för piano, en för orkester. År 1947 gjorde han en ny version av orkesterpartituret.

Vi är på ett nöjesfält i fastlagstid. Orkestern skildrar ett akustiskt sammelsurium: försäljare står vid sina stånd och hojtar, folket skrattar och för liv, positiven spelar, karusellen snurrar. En trollkarl kliver fram från en dockteater. Publiken beundrar hans tre raskt dansande dockor: Petrusjka, Ballerinan och Morianen

I balettens andra scen hatar Petrusjka Trollkarlen och rasar mot sitt öde. Han är till på köpet olyckligt förälskad i Ballerinan som helt struntar i honom. I den tredje scenen dansar Morianen och Ballerinan såpass intimt tillsammans att Petrusjka blir svartsjuk. Morianen lägger märke till det och blir ursinnig.

Fastslagsfirandet fortsätter lika glatt och spralligt som hittills. Mitt i allt stoj hörs förskräckta utrop. Morianen jagar Petruskja, får fast honom och dödar honom med ett svärd. Trollkarlen lugnar ner folket: ingen fara, ser ni, det är endast en docka. Men plötsligt hörs ett hånfullt skratt. Trollkarlen tittar upp och ser till sin fasa Petrusjkas spöke på dockteaterns tak.

Konstnärer

Olari Elts
dirigent
Simone Lamsma
fiol

Program

    19:00
    Anatoly Lyadov  
    From the Apocalypse 
    Nikolai Roslavets
    Violinkonsert nr 1
    Paus
    Justė Janulytė 
    Apnea 
    21:00
    Igor Stravinsky
    Petrusjka (1947)
Musiikkitalo Concert Hall
Olari Elts
Simone Lamsma
Anatoly Lyadov  
From the Apocalypse 
Nikolai Roslavets
Violinkonsert nr 1
Paus
Justė Janulytė 
Apnea 
Igor Stravinsky
Petrusjka (1947)