Jukka-Pekka Saraste, HSO och gästande artister leder konsertsäsongen till sin kulmen med hjälp av maximalistisk Mahler.
I Gustav Mahlers tredje symfoni finns mycket av allt: musiker, trumpeter, slaginstrument, fågelsång, lantliga danser, marscher, solsken, nattliga stämningar. Och det finns också gott om satser: sex stycken!
Tonsättaren tänkte sig att verket kunde ha titeln Pan både i betydelsen ”allt” och som en hänvisning till den grekiska mytologins gud som härskade över skogar, betesmarker, herdar, boskap och fruktbarhet. Den tredje symfonin börjar med en fanfar spelad av åtta valthorn. Introduktionen är passiv som en sommardag, präglad av en tryckande hetta utan minsta vindstråk. Luften dallrar och vibrerar.
Gustav Mahler: Symfoni nr 3 d-moll
Enligt Gustav Mahlers (1860-1911) kända uttalande bör en symfoni innefatta hela världen. Det bästa och samtidigt mest extrema uttrycket för denna estetik är Mahlers tredje symfoni. Verket är tonsättarens längsta – speltiden är ca 100 minuter – och det finns hela sex satser. Den redan färdigt stora orkesterapparaten har utvidgats med en sångsolist, en damkör och en barnkör.
Symfonin blev till i olika skeden i många års tid. Uruppförandet ägde rum i Krefeld sommaren 1902 under Mahlers ledning och blev en stor succé. Satserna hade från början titlar som Mahler senare tog bort: 1. Pan vaknar, sommaren marscherar in, 2. Vad ängens blommor säger mig, 3. Vad skogens djur säger mig, 4. Vad människan säger mig, 5. Vad änglarna säger mig, 6. Vad kärleken säger mig. På basen av titlarna förstår man att symfonin skildrar en andlig process som börjar i den konkreta världen och avslutas i en icke-materiell dimension.
Den omfattande första satsen är en serie dramatiska och glädjesprudlande marscher. Den andra satsen är en skir menuett. Den tredje satsen är ett scherzo som två gånger avbryts av ett nostalgiskt drömmande ”posthorn” (i framföranden vanligen ett flygelhorn eller en trumpet).
I den fjärde satsen kommer människorösten med i symfonin för att sjunga en dikt ur Nietzsches bok Så talade Zarathustra. I den femte satsen sjunger barnen om himmelriket. Den naivistiska texten är hämtad ur folkdiktsamlingen Des Knaben Wunderhorn. Finalen är ett gigantiskt adagio som i slutet omfamnar världsalltet.
Jukka-Pekka Saraste
Helsingfors stadsorkesters chefdirigent och konstnärliga ledare Jukka-Pekka Saraste (f. 1956) har etablerat sig som en av sin generations mest betydande dirigenter. Saraste föddes i Heinola och inledde sin musikerbana som violinist. Saraste är känd för sin mångsidighet och sina djupa och homogena musikaliska visioner. Han känner starkt för musik av framförallt Beethoven, Bruckner, Sjostakovitj, Stravinsky och Sibelius. Han är internationellt känd för sina Mahler-tolkningar.
Som ledare för Helsingfors stadsorkesters konstnärliga ledarteam betonar Saraste musikens roll för samhälle och individ: ”En symfoniorkester är en fin och värdefull institution som skapar upplevelser alla kan ta del av. Vi alla i orkestern vill bidra till att hålla kvaliteten hög.”
Saraste har arbetat som Radions symfoniorkesters, Torontos symfoniorkesters, WDR-symfoniorkesterns, Oslo filharmonikers och Skottlands kammarorkesters chefdirigent. Han gästar regelbundet topporkestrar jorden runt. Han har varit BBC:s symfoniorkesters första gästdirigent. Under de senaste konsertsäsongerna har han dirigerat bland annat Paris orkester, Philharmonia Orchestra i London, Tonhalle-Orchester Zürich, Staatskapelle Berlin, Clevelands orkester, Bostons, Chicagos och San Fransiscos symfoniker samt New Yorks filharmoniker.
Att arbeta med och fungera som mentor för unga musiker står Saraste nära. Han har grundat LEAD!-stiftelsen vars internationella orkesterprojekt har förverkligats i bland annat Sverige, Schweiz, Tyskland och Bulgarien. År 2020 grundade han Fiskars Summer Festival. Det årliga evenemanget utgör ett forum i vilket såväl finländska som internationella artister kan förmedla sina erfarenheter till nästa musikergeneration.
För sina insatser inom musiken har Saraste tilldelats Pro Finlandia-medaljen, tonkonstens statspris och Finlands Lejons kommendörstecken.
www.jukkapekkasaraste.com
Karen Cargill
Den skotska mezzosopranen Karen Cargill är en hyllad gäst på internationella operascener från Covent Garden i London och Metropolitan i New York till Deutsche Oper Berlin och festivalen i Glyndebourne.
Cargill uppträder regelbundet på även konsertestrader, ofta i samarbete med världens topporkestrar. Hon är känd för framförallt sina Mahler-tolkningar och har uppträtt under ledning av bl.a. Sir Simon Rattle, Daniel Harding, Yannick Nézet-Séguin, Robin Ticciati, Rafael Payare och Edward Gardner. Som liedsångerska uppträder Cargill med sin recitalpartner, pianist Simon Lepper.
Till operarollerna under denna säsong hör Judith i Canadian Opera Companys uppsättning av Bartóks Riddar Blåskäggs borg och Adelaide i Metropolitans uppsättning av Strauss Arabella. Cargill har på sistone sjungit även Genevieve i Debussys Pelléas et Mélisande tillsammans med Ryan Wigglesworth och BBC Scottish Symphony Orchestra samt Waltraute i Wagners Ragnarök tillsammans med Patrick Hahne och Wuppertals symfoniorkester. I början av juni är Cargill solist i Mahlers andra symfoni då den framförs av Bergens filharmoniker under ledning av Esa-Pekka Salonen.
Cargill är Patron of National Girls’ Choir of Scotland. År 2023 sjöng hon på den nationella tacksägelsegudstjänst som följde kröningen av Charles III.
