Kajanus som stadsorkesterns chefdirigent

Som dirigent har Kajanus beskrivits som lugn och balanserad. Hans tolkningar var måttfulla och genomtänkta, hans gester eleganta. Operasångerskan Aino Ackté kritiserade dock på sin tid Kajanus för att inte vara tillräckligt disciplinerad då han dirigerade operans orkester.

Kajanus var väl insatt i symfonier, vilket är naturligt med tanke på att han hade arbetat som dirigent så länge. Av symfoniker beundrade han framförallt Beethoven - men förstås även sin vän Sibelius. Under Kajanus period blev det kutym att ge sexton symfonikonserter i året. Dessutom gavs även extra symfonikonserter. Populärkonserterna drog inte längre så mycket publik, och deras antal började därför successivt reduceras. Orkestern spelade en hel del på även teatrar och på operan.

Kajanus var mest förtjust i en snarast klassisk-romantisk repertoar. På 1920-talet dirigerade han dock två verk av Igor Stravinsky: år 1924 Eldfågeln och år 1929 Pulcinella. År 1926 dirigerade han Arthur Honeggers Pacific 231. På 1930-talet utvidgade sin repertoar med verk av Hindemith, Prokofjev, Ravel och Franck.

Under Kajanus period (1914–1932) firade stadsorkestern flera jubileer. Sibelius 50-årsdag uppmärksammades år 1915, därefter firades tonsättaren alltid med tio års mellanrum. År 1926 höll Kajanus sin 70-årsjubileumskonsert. År 1927 firades Beethovens 100-årsjubileum, år 1928 Schuberts 100-årsjubileum. År 1932 fyllde orkestern 50, vilket uppmärksammades med en stor jubileumskonsert på Nationalteatern. Närvarande var republikens president samt bl.a. högskolornas rektorer och representanter för regeringen. I konserten framfördes Beethovens nionde symfoni i samarbete med Kansalliskuoro (Nationalkören). Samma konsert fungerade som Kajanus avskedskonsert.

Källa: Einari Marvia & Matti Vainio – Helsingin kaupunginorkesteri 1882–1982