Martti Similä som stadsorkesterns dirigent

Den i Uleåborg födda Similä (1898–1958) var känd som en gladlynt humorist. Han var en stor beundrade av Sibelius, som hörde till hans vänner. Similä har beskrivits som en naturligt musikalisk och passionerad dirigent utan ett större intresse för detaljarbete. Han var en vän av vitsiga ordspråk och skämt. Före han tog över stadsorkestern hade han sedan år 1927 arbetat som Finländska operans ledare.

Similä kritiserades för att vara alltför sävlig och trevlig: under hans period var stadsorkestern inte i sitt bästa skick, vilket ansågs bero på att han var musikerna alltför mycket till lags. Då hans period (1946–1951) avslutades övergick han till att bli Lahtis stadsorkesters dirigent.

Under Similäs period var stadsorkesterns verksamhet mycket aktiv. I och med tillgång till mera pengar ökade antalet konsertbesökare. Konserternas antal utökades. År 1947 började Radions symfoniorkester ge tisdagskonserter, vilket gav upphov till en ny polemik kring samma gamla ämne: hade huvudstaden ett alltför stort musikutbud? Denna gång var det stadsorkesterns intendent Ringbom som försökte driva igenom att RSO och HSO skulle slås samman. Även denna gång stötte förslaget på motstånd.

Under Similäs period fick Helsingfors stadsorkester flera betydande internationella gäster. I november 1949 uppträdde såväl violinist David Oistrakh som cellist Mstislav Rostropovitj som solister på en och samma konsert. På programmet fanns Sibelius violinkonsert och en av Saint-Saëns cellokonserter.

Källor: Einari Marvia & Matti Vainio – Helsingin kaupunginorkesteri 1882–1982 & Vesa Sirén – Suomalaiset kapellimestarit