Orkestern grundas

Sommaren 1882, efter att ha återvänt från Tyskland, promenerade Robert Kajanus på Esplanaden tillsammans med Martin Wegelius. De fick syn på den förmögna köpmannen Waldemar Klärich där han satt i restaurang Kapellet. Klärich var Wegelius vän och kunde kanske tänkas ge understöd åt en ny orkester i Helsingfors. Klärich gick med på detta, dock på villkor att även kulturmecenat Nikolai Sinebrychoff skulle delta i projektet. Kajanus lyckades få Sinebrychoff övertalad att göra det.

Kajanus själv bidrog till den ekonomiska sidan av projektet, bland annat genom att dirigera orkestern oavlönad under dess första verksamhetsår. Orkestern debuterade den 3.10.1882. På programmet fanns bl.a. Beethovens femte symfoni.

Orkesterns musiker bestod delvis av musiker ur alla de amatörorkestrar som tidigare hade funnits i Helsingfors; den sista av dem hade splittrats våren 1882. Majoriteten av musikerna kom dock från utlandet: Sankt Petersburg, Baltikum och Tyskland. I den första orkestern fanns en enda blåsare av finsk börd. Vid denna tid hade finländare mest skolats att spela stråkinstrument.

Skrifter om orkesterns historia låter förstå att man var tvingad att anställa utländska musiker därför att det rådde brist på goda inhemska musiker. Faktum är att det första egentligen finländska musikinstitutet grundades först år 1882. I framtiden ledde dock bruket av utländska musiker till upprörda känslor i framförallt Suomen Muusikkojen Liitto (Finlands musikers förbund). Förfarandet ansågs uttrycka en svag tilltro till inhemska musikers kunnande, och var dessutom ett sätt att hålla musikernas löner låga.

Under den första verksamhetsperioden gav orkestern mest så kallade populärkonserter men även symfonikonserter. Symfonikonserterna gavs huvudsakligen i Universitetets solennitetssal, populärkonserterna i Societetshuset (nuv. Stadshuset) eller i det senare rivna Brandkårshuset.

Källa: Einari Marvia & Matti Vainio – Helsingin kaupunginorkesteri 1882–1982