Robert Kajanus föds

Robert Kajanus föds år 1865. Hans föräldrar är lantmäteriingenjör Georg August Kajanus och Agnes Ottilia Kajanus (född Flodin). Modern Agnes var musikalisk, hon spelade piano och sjöng; musik utgjorde förvisso en typisk hobby för den tidens borgare. Alla de fyra av familjens barn som nådde vuxen ålder hade musik som sitt yrke eller som hobby. Då Robert Kajanus var 12 år gammal blev han Richard Faltins privatelev och inledde studier i musikteori och komposition. Kajanus hade redan börjat spela violin. Senare uppstod problem på grund av att han var vänsterhänt.

20 år gammal reste Kajanus, likt många finländare, till Leipzigs konservatorium för att studera komposition och teori. Han återvände till Finland år 1882 och grundade samma år Helsingfors orkesterförenings orkester, senare känd som Filharmoniska sällskapets orkester. År 1914 kommunaliserades den av Kajanus grundade orkestern och döptes om till Helsingfors stadsorkester.

Robert Kajanus anses vara en av det finländska konstmusiklivets mest betydande pionjärer. Han var dessutom sin tids mest inflytelserika organisatör på musikfältet. Förutom att han grundade Helsingfors orkesterförenings orkester och i 50 års tid dirigerade den skapade han en omfattande kompositionsproduktion, skolade flera generationer av finländska musiker i sin orkesterskola och arbetade i 30 år som musiklärare vid Helsingfors universitet.

För att utveckla musiklivet krävdes en stark och målmedveten karaktär. Kajanus var i åratal involverad i fejder med Martin Wegelius. Även samarbetet med Jean Sibelius hade sina turbulenta perioder. Kajanus hade en svenskspråkig bakgrund men var en entusiastisk fennoman, ett faktum som gav upphov till kommentarer i framförallt den svenskspråkiga pressen. På 1910-talet utgjorde Kajanus finskhetsvurmeri en faktor i det sk. orkesterkriget mellan honom och den svekomana dirigenten Georg Schnéevoigt.

I historieskrivningen har Kajanus ofta skildrats motstridigt. Å ena sidan har man sett honom som en fennomansk hjälte och som mannen som gick i bräschen för Sibelius, å andra sidan som en skrupelfri och hårdnackad person som gjorde vad som helst för att driva egna intressen. Kajanus vitalitet och till synes ändlösa energi var beryktad. På äldre dagar var han dock en dyster man. Detta antas ha att göra med motgångar i hans privatliv.

I ett samtida dokument av violinist Johan Järnefelt beskrivs Kajanus som en även lekfull och i satir förtjust person.

Källor: Matti Vainio -”Nouskaa aatteet” Robert Kajanus. Elämä ja taide & Finlands Nationalbiografi