Stråkinstrumenten, blåsinstrumenten och ett stort urval slaginstrument breder ut sig på Musikhusets konsertsals stora estrad då Susanna Mälkki och stadsorkestern trollar fram Saariahos öppna landskap och innovativa klangfärger. I det av orkestern i maj 2021 uruppförda verket finns både “en öronsmekande orkestrering och en känsla av något hotfullt runt hörnet”. (Rondo)
Anton Bruckner tillägnade sin sjunde symfonis adagio minnet av Richard Wagner, en “odödlig, älskad mästare”. Bruckners samtida, kritikerna Eduard Hanslick, kallade verket för en “symfonisk boaorm”. Men det var med denna symfoni Bruckner gjorde sitt slutliga genombrott som symfoniker. Han var 62 år gammal!
Susanna Mälkki
Susanna Mälkki är en av sin generations internationellt mest respekterade dirigenter. Hon är Helsingfors stadsorkesters chefdirigent sedan år 2016 och Los Angeles filharmonikers första gästdirigent sedan år 2017. Hon samarbetar dessutom regelbundet med bland annat Berlins filharmoniker, Münchens filharmoniker, Bayerns radios symfoniorkester, Concertgebouw-orkestern i Amsterdam och Londons symfoniorkester samt New Yorks filharmoniker och de övriga amerikanska ”Big 5” -orkestrarna. Hon dirigerar regelbundet vid de mest betydande internationella operahusen såsom La Scala, Metropolitan, Wiener Staatsoper och Paris opera. På inbjudan av Pierre Boulez var Mälkki 2006-2013 konstnärlig ledare för Ensemble Intercontemporain i Paris. Hon har lett uruppföranden av flera av vår tids viktigaste tonsättare.
Mälkki inledde sin musikerbana som cellist. Hon vann första pris i Åbo cellotävling år 1994 och arbetade i tre års tid som alternerande solocellist i Göteborgs symfoniorkester. Hon har tilldelats bl.a. Pro Finlandia-medaljen och är Riddare av Franska Hederslegionen.
www.susannamalkki.com
Kaija Saariaho: Vista
"Kaija Saariaho är en av vår tids monumentala tonsättare. Man kan säga så mycket fint om hennes musik, framförallt om hennes musik för stor besättning… Jag känner också på mig att hennes musiks starka närvaro genom åren har utgjort en viktig rollmodell för unga generationer, inte minst för unga kvinnor som av Saariahos musik har inspirerats och sporrats att själva arbeta med musik. Det är ingen tvivel om att hennes mångsidiga verkan kommer att forma musiken även i framtiden.”
Så här sade isländska Anna Thorvaldsdottir i BBC Music Magazines enkät. 174 ledande tonsättare jorden runt berättade vem de anser vara den genom tiderna största tonsättaren. Första plats fick J.S. Bach. Av levande tonsättare stod högst på listan – som nummer 17 – Kaija Saariaho (f. 1952).
Internationellt är Saariaho mest känd som framförallt operatonsättare tack vare bl.a. operorna
L’Amour de loin (2000) och Adriana Mater (2006). Saariahos femte opera är Innocence (2018), med libretto av Sofi Oksanen. Operan hade premiär den 3.7. i år på operafestivalen i Aix-En-Provence.
Det av Ingmar Bergman inspirerade verket Laterna Magica uruppfördes i Berlin år 2008, och det av den persiske poeten Rumis texter inspirerade verket Circle Map uruppfördes i Amsterdam under ledning av Susanna Mälkki år 2012. Vista uruppfördes i maj i år på Helsingfors stadsorkesters livestreamade konsert. Vista (2019) som är komponerat på sambeställning av Helsingfors stadsorkester, Berlins filharmoniker, Oslos filharmoniker och Los Angeles filharmoniker.
Saariaho kom på verkets titel (”utsikt”, ”vy”) under en resa på Amerikas västkust: ”Vi körde från Los Angeles mot San Diego. Vid utkiksplatser fanns alltid vägskyltar med texten ’vista’. Samtidigt kretsade material för det nya verket runt i huvudet på mig. Och det var så det började. Före resan hade jag fullbordat ett mångårigt arbete, en ny opera, och nu öppnade sig nya landskap helt bokstavligt framför mig.”
Anton Bruckner: Symfoni nr 7 E-dur
Anton Bruckner (1824–1896) skapade sitt rykte med symfonier som förenar ett rikt senromantiskt uttryck med en klassisk kontrapunktik. Lyssnarna och kritikerna fann det till en början svårt att svälja dessa långa verk som präglades av brist på brådska. Pressen hånade öppet Bruckner. Hans musik var ”morbid” och ”skadlig för öronen”; han skrev som ”ett fyllo”. Men Bruckner upphörde inte att komponera. Han var katolik och konstaterade: ”Många önskar att jag komponerade musik av ett annat slag. Visst kunde jag göra det, men det är uteslutet. Gud har gett mig förmågan att komponera och det är endast Honom jag står till svars för.”
I september år 1881 fullbordade Bruckner sin sjätte symfoni. Endast ett par dagar senare inledde han arbetet på den sjunde symfonin. Den fullbordades först hösten 1883 och uruppfördes i Leipzig den 30.12.1884 under ledning av Arthur Nikisch. Anmärkningsvärt nog blev mottagandet entusiastiskt, och symfonin torde fortfarande vara tonsättarens mest populära. Det är föga märkligt. Även om verket är för Bruckner typiskt monumentalt är melodierna ovanligt vackra och stämningen varm.
Den första satsen (Allegro moderato) öppnar med ett långt, storartat tema vars melodi tonsättaren sade sig ha hört i en dröm. Oavsett många olika inslag präglas satsen av ett balanserat lugn. Den andra satsen (Adagio. Sehr feierlich und sehr langsam) skrevs i början av år 1883 då Bruckner fick höra att den av honom stort beundrade Richard Wagner var dödssjuk. Detta är en sorgemusik i vilken två teman växlar: det första temat är allvarligt, det andra vemodigt.
Som en motvikt till Adagiot är den tredje satsen ett scherzo (Sehr schnell) som trots sin molltonart har en ljus och uppsluppen stämning. Trion är idyllisk. Finalen (Bewegt, doch nicht schnell) innehåller tre olika teman som bearbetas. I sluttakterna exploderar den första satsens huvudtema fram i bleckinstrumenten
