Tillbaka

Musik i ett nötskal x Sibelius

Var befinner sig Sibelius musik i den klassiska musikens tidslinje? Vad innebär det för hur man skall lyssna på hans musik? Vad innebär det för finländsk musik?

Den klassiska musikens tidslinje är mycket lång. Man anser att den börjat då den muntliga traditionen utvecklats till ett skrivet notspråk. Med hjälp av allt noggrannare sätt att notera musik började musikuttrycket närma sig dagens klassiska musik.

Vilken effekt hade den historiska utvecklingen på hur Sibelius musik låter?

I musikhistorien befinner sig Sibelius musik i århundradena före och efter sekelskiftet 1800–1900. Romantiken hade då redan en tid varit det rådande stiluttrycket. I jämförelse med klassicismens strikta formideal var romantikens musik experimentell, och den hade på många olika sätt redan hunnit påverka musikens tonspråk.

I början av 1900-talet lät man sig inspireras av impressionismen i bildkonst. Man testade också tonalitetens gränser: varför nöja sig med dur och moll och deras sju toners lagbundenhet då tonsättaren kunde använda alla tolv toner? Också Sibelius stötte på dessa frågor och undersökte i sitt eget tonspråk olika musikaliska möjligheter.

Sibelius musik i jämförelse med tidigare musik

Man kan undersöka Sibelius tonspråk genom att jämföra det med 1700-talets konstmusik, klassicismen, som utgjorde grunden för den teori om hur man skall skriva musik som användes under även Sibelius studietid. Man kan lyssna på skillnaderna utgående från två olika perspektiv: å ena sida uttrycker musiken olika ttidsperioder, å andra sidan söker Sibelius som tonsättare sin egen väg.

Lyssna på:

Mozart: Symfoni nr 40 g-moll, KV. 550: I Allegro molto
Sibelius: Symfoni nr 3 C-dur, op. 52: III Moderato - Allegro (ma non tanto)

Skillnaderna mellan klassicismen och den musik Sibelius skrev kan undersökas utgående från också musikens olika element. Musikens element är harmoni, melodi, rytm, klangfärg, form och dynamik. Jämfört med Mozarts musik finner man följande i Sibelius musik:

Harmonin är mångsidigare. Musiken innehåller inte entydiga dur- eller mollackord.
Rytmen är mera komplicerad. Det är inte så lätt att slå takt medan man lyssnar på det här.
Melodin är svår att urskilja eftersom den består av små bitar här och där.
Klangfärgen används modigt som en effekt.

Världen, Finland och Sibelius vid sekelskiftet

Hurdan var musiken under Sibelius tid, och hurdan musik skrev han själv? Och hurdan var den tid då Sibelius levde och arbetade i Finland? Som nästa skall vi undersöka Sibelius musiks betydelse ur ett både internationellt och nationellt perspektiv.

Världen

Ända sedan 1800-talet hade det varit en rådande trend i världen att låta sig inspireras av nationalism. I romantikens anda blickade man bakåt för att i det nationella förflutna finna såväl hjälteberättelser som stora känslor. Idealet var att hämta in folkkultur i konsten och av det skapa en egen, nationell högkultur.

I slutet av 1800-talet kunde Sibelius höra verk av till exempel Tjajkovskij, Bruckner och Brahms, Under 1900-talet var Sibelius samtida med tonsättare som Mahler, Debussy, Strauss, Stravinsky och Bartók.

Finland

Johan Christian Julius ”Jean” Sibelius (8.12.1865–20.9.1957) föddes till Storfurstendömet Finland, en autonom del av det ryska riket. Han var 52 år gammal då Finland blev självständigt.

Vid sekelskiftet drömde Finland om att bli självständigt och samlade med febrig iver exempel på att det hade en egen identitet. Folket som levt under än svenskt, än ryskt styre ville bevisa – och inte minst för sig själv – att det hörde till de civiliserade folkens skara. En egen kultur och konst signalerade att även vi har rätt att vara en självständig nation. Under Nikolaj II:s förtrycksperioder blev behov att understryka det eget finländska endast starkare.

Drömmen om en egen plats i världen utgjorde en fruktbar grogrund för den finländska nationalromantikens födelse. Man brukar kalla åren 1890–1914 för den finländska konstens guldålder. Många viktiga konstnärliga stöttepelare fick då sin början. I Helsingfors grundades år 1882 en orkester och en orkesterskola. Idag känner vi dem som Helsingfors stadsorkester och Konstuniversitetets Sibelius-Akademi.

Flera av Sibelius tidiga orkesterverk, bland annat Kullervo (1891), Karelia-uvertyren (1893) och Karelia-sviten (1894), Lemminkäinen-legenderna (1895), Finlandia (Finland vaknar, 1899) och Pohjolas dotter (1906) bygger på Kalevala- och Karelen-motiv som utgör en del av en större historisk kontext.

Sibelius

Det är den historiska kontexten som rätt långt förklarar varför en tonsättare som blev internationellt ryktbar med sin symfoniska konstmusik kunde vara så viktig, respekterad och älskad av finländarna. Den förklarar också varför man fortfarande långt anser att det är just Sibelius och hans musik som utgör vår nationella röst.

Med sitt världsrykte bevisade Sibelius att Finland är ett land med ett eget folk med en egen kultur. Det är ett land som alla andra länder och därför har finländarna rätt att vara en egen nation. Med sina internationellt berömda och betydande verk, till exempel violinkonserten som fortfarande är en av världens mest spelade violinkonserter, fick Sibelius en plats i den klassiska musikens kanon tillsammans med andra stora tonsättare.

Sibelius var en av de första tonsättare i Finland som fick sin musikutbildning i det nyss grundade Helsingfors Musikinstitut (grundad 1882, idag Konstuniversitetets Sibelius-Akademi) där man för första gången i Finland kunde få en högre musikundervisning.

I slutet av sina studier skrev Sibelius musik som bottnade i den klassiska musikens tradition. Å andra sidan fick studierna i Tyskland och Österrike honom att söka sitt ursprung, och han fann fascinerande idéer för sitt komponerande i Kalevala. Under åren mognade hans stil. Den fick en egen röst och gick sina egna vägar utgående från en traditionell konstmusik och finländsk kultur. Utvecklingen var parallell med den stilbrytning som skedde internationellt.

Sibelius fick intryck från utlandet såväl under sina studieår som under sina otaliga resor utomlands. Dessutom träffade han kända tonsättare. Det kanske mest kända mötet var med österrikaren Gustav Mahler. Sibelius träffade också fransmannen Claude Debussy som starkt påverkade den impressionistiska musiken, och österrikaren Arnold Schönberg som utvecklade 12-tonssystemet och vars nydanande tänkande ledde till den atonala musikens födelse.